Det var den första dagen, Robert Naverstam, opublicerat. Det var den första dagen, och den sydliga vinden ven genom träden. Träden älskade vinden, och vinden älskade träden. Det var den första dagen, på det första året, och inte ens nordanvinden som svalkade de vajande palmernas löv, var hatad, för då var nordanvinden precis lagom sval, och det var evig, evig sommar. Haven runt de väldiga landen, var stora och djupa, varma och milda. Solen värmde haven, och den värmde träden, och allt liv på jorden. Den sydliga vinden, bildades av solen och havet, och det ångade vatten upp, när solen värmde haven. Det bildades moln av ångan från havet, och den sydliga vinden, lekte tafatt med molnen, som glada for över himlen, och molnen, de vita, skira, skänkte skugga åt träden, och gräset, och åt allt liv. Ur molnen, föll sedan regnen, och de föll milda ned över marken och haven, och de gav friskt liv åt jorden och träden. Träden älskade regnen, och marken älskade regnen, för marken gav liv åt träden, och regnen gav liv åt marken. Det var den första dagen, och allt var gott, allt var mycket gott. Regnen vätte marken, så att den blev mjuk, och blommorna, och träden, levde av jorden och regnen, och gräset och allt liv på jorden, älskade med regnen, molnen och vinden. Den första dagen var slut, och det första året var slut, och hade bara människan lärt av växterna, och av alla årtusendens lärospån, då hade väl allt varit bra. Att stå en daggfylld morgon, och se en frisk, ung sol, börja lysa med friska strålar, mot denna morgons, första nyöppnade ögon. Att stå denna morgon, och se, hur en ung kvinna, och en ung man, de står och ser, klädda som gud skapat dem, tillsammans mot denna morgons nyöppnade ansikte. De är helt ensamma med skapelsen. De är helt ensamma, med universum. Då kommer Kurt Humla, surrande genom strå och blomster, pånyttfödd, till ännu en morgon. Kurt kan inte flyga, men det bekommer inte Kurt, han flyger ändå. Han äger denna morgon, som sin egen. Han äger, denna morgon, som den perfekta skapelse han ändå är. Kan ni förstå, varför kan Kurt flyga? Kan ni förstå, hur kan Kurt flyga? Enligt det lilla, jag har fått lära mig, om hur det fungerar, Kurt skall inte kunna flyga. Men flyger gör han ändå. Har jag fel? Rätta mig någon. Förstår ni, människor, vi svaga, rädda små. Varför kan Kurt flyga? Då är vi kanske lite närmare, skapelsens kärna. Vill ni se universum, nyskapat, nyöppnat, med friska ögon. Gå då ut en tidig morgon. Gå fram till några blommor, och se om Kurt finns i närheten. Fråga Kurt om varför han kan flyga. Ni kanske får ett svar. Om ni tror att under finns. Är ni en ung präst. Tror ni på Gud? Ni kanske har turen med er. Finns Gud, så kanske han låter just er få höra ett under. Om Gud fader, har en stund över, han kanske låter just er, höra Kurts stämma. Ni kanske blir en av de få. Ni kanske kan få höra Kurt själv berätta, varför han kan flyga. Ack du människa, hur liten är du inte, mot alltets storhet. När vi nu står här, nu när vi har allting vi kan se, här bara helt nära, framför våra fötter. Betänk då, vad du gör mot andra, det skall de göra mot dig. Därför människa, samla godhet, liksom ett bi, eller en humla, samlar nektar, från ängens blommor, ja samla godhet du lilla skrutt till människa. Vi människor, jordens kungar och kejsare, skapelsen är vad den är säger vi, här på vår jord. Detta är inte mitt rike, sade en man, de brukar säga, är son till alltings början och slut. Vi små stackare, vi borde ändå vara mer förståndiga. Ja människa, samla godhet likt ett bi samlar blommors nektar, detta skall vara vår skatt. Be för era fiender, ja betänk, slår du ned en man, så kan du själv, nästa gång vara den som blir nerslagen. Ja betänk människa. Be för dina fiender, men var alltid, uppmärksam, på om någon gör något ont, mot dig eller någon annan. Se världen för vad den är människa, vår värld, i all sin underbara strålglans. Skogens blommor, och allt levande överallt, skall vara mina vittnen, på att vi är människor. Likt binas honung är en produkt av deras eget arbete, likt detta, skall det vara så för evigt, att vad du gör mot andra, det skall de göra mot dig. Likt när andra handlar av godhet, och de blir belönade för detta, kan vi samla skatter, i att be, för en som gör oss ont. Vi skall samla, de väld iga håvor av frukt, som kommer, ur att vi, för en gångs skull, om vi bara en gång börjar, vi kan då få se att världen kan förvandlas, om vi gör det som är rätt. Vi skall samla godhet, detta skall bli vår skörd. Detta skall vara vår skatt. Det är så, det säger jag dig, vi kommer, här på vår jord, en gång att bli belönade, om vi bara ser vägen, den gyllene, mot evigheten. För vad du gör mot andra människa, detta skall de göra mot dig. Be därför för dina fiender, men var ändå alltid uppmärksam, på om någon gör dig, något ont. Om inte annat, så lyfter du, ett smärtans ok, från dina egna axlar, när du gör, vad våra myter, säger är rätt. Ja vad du gör mot andra, det skall de göra mot dig. Därför människa, samla godhet, likt en humla samlar nektar, detta skall vara vår skatt. Om inte annat blir vår lön, vi skall då veta, att vi lyfter, oket av ondska och skuld, från våra nu krökta ryggars axlar. För vi har aldrig börjat med detta. Gör vi vad sant är, evigheten får en framtid, detta blir vår lön. Om du däremot, belönar en människa, för hårt arbete, svett och tårar, med slag och hot, då kan du på kort sikt, vinna respekt genom den fasa du framkallar. Men en gång är du själv borta. En gång, skall dina barn, stå där med ditt arv vid sina fötter. Vad de då har att välja på, är att antingen, ta avstånd, från sitt kött och blod, deras förälder, eller vad du varit. Du samlar, till människans skatter, en ny räcka handlingar, som bottnar i ondska och girighet. Du lägger en ny bunt lastgods, till den enorma ansamling, ondska, som finns i vår kulturs arv. Du gör världen, lite mer ond, även om du lyckas, att få pengar, makt och allt annat. Därför människa, samla goda handlingar, likt ett bi samlar blommors nektar. Godhetens honung, från människors själars blomster, detta skall bli vår lön. Godhet och tacksamhet, orden skall gå, från släkte till släkte, ondska skall du belöna med godhet. Du belönade ont med gott. Du lyckades, att vända upp en ond mans, knutna hand, som bara ville slå dig, till en hand, som gav dig näring och mat, för arbete, eller tjänst, eller bara för att du behövde detta. Men, om du ser, att den knutna handen, inte vänds upp, och blir till en skål, till att bära näring för att mätta folket, och för att föda, om nödvändigt är, barnakullar. Då skall du kunna tillrättavisa honom, eller henne. Men betänk, du skrutt till människa. Nästa gång, något händer, som lägger handlingar, till världsalltets bördor av begångna handlingar, som beror på något. Då kan det vara du, som blir belönad, för ont med ont, och inte för ont med gott. Det kan synas förmätet. Det kan synas omöjligt. Det må tänkas, att människor, ser mig som en stor, oförståndig galning, ja som en idealistisk tok. Men betänk människor. Det bästa är alltid, att fostra en ond man, till att bli god. Då kan du nästa gång, bli bemött, på ett sätt som du skulle vilja själv, i din innersta önskan. Belöna därför, om bara möjligt är, alltid allt ont med gott. Går du under då? Betänk då, dina handlingar, de kommer att hamna, bland det, som ändå ger universum näring, och jordmån. Dina handlingar, de skall bli, till det som ger näring, till allt som lever, och är gott.

Hin och Judas 3, Ur kungen av Södermalm 2 Judas: Fan, hur kommer vi ut? Hin: Jag vet inte. Judas: Jag sade inget till dig, jag svor bara. Judas: Vi får be till gud! Hin: Det gör inte jag! Judas: Då gör jag det, annars får vi nog stanna här. Judas knäpper händerna, och mumlar tyst för sig själv. Pang, det dyker upp en jättestor man, eller kvinna, med vingar och gloria. Judas: Gode gud vad bra! Vi spränger dörren! Gabriel: Nej, nej för guds skull, det är K-skyddat! Hin: Var det bara därför du kom hit? För att tala om för oss, att det är K-skyddat? Menar du att vi skall stanna här för evigt vi tre, bara för att det är K-skyddat? Gabriel: Nej, nej, bara ni två, jag skall bara slå en stråle, sedan drar jag vidare! Judas: Har ni inga andra dass än det här? Du skall ju komma från himmelriket, där borde det väl finnas någon sorts kommunal hjälp med sådant dylikt? Gabriel: Seså din gamla demon, parvla dig iväg någon annanstans, där skall jag sitta! Judas: Det kommer en gyllene stråle här, är det flytande guld? Gabriel: Nu drar jag vidare, hej, hej på er! Pang, Gabriel försvinner i en rök och ljuskaskad. Både Hin och Judas hostar och viftar omkring sig. Judas: En hel djävla liter nästan, med en gyllene vätska som ser ut som guld, vi är rika, vi är rika, vi är rika! Hin: Ursäkta mig, men har du aldrig slagit en båge förut? Har du aldrig, vad är det för djävla lierade man skaffar sig, må fan ta dig! Inte undra på, att vi sitter här, för det första. För det andra, och ända till oändligheten. Få se, slå en stråle! Judas ställer sig med ryggen mot kameran. Hin: Blått, jasså du, så du är adlig du? Judas: Ja det vet jag inte. Det har alltid bara varit så här! Hin skakar på huvudet. Det zoomas ut och de visar hela scenen, med lampor och kameror. Någon säger, vi bryter här, cut! Hin och Judas 2. Ur Kungen av Södermalm 2 Satan och Judas sitter inlåsta på Bergströms dass på Söders höjder, och filosoferar. Satan: Vill du ha ett äpple? Judas: Äh dra ända åt helvete, jomen, visst, ge mig två om du har. Satan: Du får ett gammalt vinteräpple sedan tidernas gryning. Judas: Tack! Han tar en tugga, och spottar hejvilt. Du din dåre, det var ett, det måste vara ett vaxäpple! Jag förlåter dig aldrig! Satan: Var är vi? Judas: Bergströms dass, Lilla Skinnarviksgränd 3, om jag inte tar helt fel. Satan: Hur kommer vi ut? Judas: Jag vet inte, kan vi inte tända eld på hela skiten? Satan: På hela skiten, nu var du rolig! Judas: Jag har ett granatäpple här. Satan: Få se! Satan: Nej men, se, amerikanska armén, 1970-talet någonstans, 1972 tror jag. Den har varit nära att avfyras utanför Hanoi. Vi sliter ut sprinten här och ber till gud. Satan och Judas: Fader vår som, osv. Satan drar ut sprinten. Inget händer. Ur ett sken dyker en ängel upp. Det blir tyst ett tag. Gabriel: Fan vad trångt det var här. Hur kommer vi ut? Judas och Satan: Dra ända åt helvete, dundrar de i korus. Gabriel: Var är vi? Judas: Vet du inte det, ni vet väl allt? Satan: Bergströms dass, Lilla Skinnarviksgränd 3. Äh dra ända åt helvete, kan inte du heller få ut oss? Varför kom du då hit? Gabriel: Det lös en röd lampa på en gammal terminal som stod i ett hörn. Sedan tryckte jag på intercomen, då sade det pang, sedan var jag här! Satan: Jaha! Judas: Jaha! Gabriel: Jaha? Satan: Jomenvisst. Judas: Visstmenjo! Judas: Varför smällde inte granaten? Gabriel: Varför bad ni att den inte skulle smälla? Judas: Fan vad dumma vi är! Satan: Jomenvisst! Man ser hela scenen förflyttas så att man ser studion och alla lampor. I ett hörn står en man som säger högt, nu bryter vi här! Cut! Slut Hin och Judas, Ur Två kokta och en grillad, Copyright 2003 Robert Naverstam, ej publicerat. Inlåsta på ett utedass på Söders höjder, sitter Satan och Judas och filosoferar. Judas: Jag är lös i magen. Hin: Du kunde inte ha valt ett bättre ställe, att vara lös i magen på. Vi kommer inte ut min gode Judas, har du tänkt på det? Judas: Ja men det är ju sådana lukter utomhus, det är sommar, bin, prästkragar….. Hin: Kunde du inte prata om någon roligare blomma? Men du är ju redan känd, som kristenhetens största skit, don efter person! Judas: Det är tydligen vänliga veckan! Hin: Jo det vill jag lova, 11 silverpenningar, sedan var han biff! Judas: Jo men jag har ångrat mig. Jerka var verkligen en toppenkille! Det var jag som avlade kristenhetens första bikt. Gissa vad den handlade om. Hin: Inte en chans, den tar jag aldrig. Judas: Han rättar till repet han har kring halsen, och utbrister. Tänk den som ändå hade sitt förstånd kvar! Hin: Mitt är inte i mycket bättre skick. Judas: Jag saknar den där djävla lurken, Jerka alltså. Jag fick inte följa med till himlen, hans fader förlät mig aldrig. Hin: Nä nu gör vi något annat, var spolar man någonstans? Vi går och köper ett par påsar jordnötter. Sedan lite Cola på det… Judas: Jamen då blir man så lös i magen…. Hin: Nu var du rolig! Judas: Ja det vill jag lova. Hin: Lova inte för mycket nu bara. Vi borde gå och borrar upp ett par hål på någon PUB. Judas: Vi kommer aldrig in. Hin: Nä, för Öqvist har låst dasset utifrån, vi kommer inte ut. Judas: Jo det var just det jag menade. Hin: Nu är jag snart lika lös i magen som dig! Judas: Jag tyckte väl att det började lukta fan! Hin: Nu lyckades jag spola. Judas: Hur gick det till, det här är väl en mulltoa? SLUT

Viagravisan, Ur två kokta, och en grillad, Copyright 2003 Robert Naverstam, ej publicerat. Det var en fjong, en gång, en härlig gång, en fjong. Men det var länge sedan, ja så länge sedan, att jag nästan glömt det redan. Den stod rakt upp, ja den stod rakt upp, men det var så länge sedan, ja så länge sedan, att jag nästan glömt det redan. Det var en fjong, en gång, en härlig gång, en fjong. Men det var så länge sedan, ja så länge sedan, och lilla frugan, hon gillar ju inte trä ram. Men nu det finns ju en tablett, så allt blir rätt, ja en tablett, så allt blir rätt, på någe sätt. Men tar man för många, då lilla hjärtat vilt det stånga. Då vår tablett, som var så rätt, blir helt fel, på någe sätt. Då blir inga barn gjorda, och det blir det väl inte i alla fall, för frugan är 86, och jag 88, så där kommer vi nog till kotta. Så nu ligger, jag herr Carlsson, på mitt yttersta, för det lilla pyttersta, att få fjong, än en gång, pling, plong. Men utan denna tablett, för mången äldre man, inte ens på något sätt, att fel blir rätt, på någe sätt. Häpp! Slut

Herr Mås, litet prosastycke, Copyright 2003 Robert Naverstam opublicerat. Vad kan man då säga om våren? Vad kan en ensam, egentligen ganska vinterolycklig man, säga om våren, om lycka, sommar? Jag sitter här, stilla framför en lysande skärm, och när jag skriver det här, då är det vinter, jag tänker. Vatten, luft, värme, och underbart. Solen skiner, ifrån en klarblå himmel. Måsar och tärnor, dyker i fjärden, runt vårt Stadshus. Måsar kan man ju höra året om, och så varm som denna vinter är, som det slumpar sig, de kanske har ägg i April. Men de låter ju så lyckliga om sommaren. Vi har förstört vår lilla blå jord, med våra maskiner, tänker jag ilsket, det måste vi sluta med, annars kan det gå illa. Hur skall detta sluta, undrar jag förskräckt. Men mitt herrskap, ni kanske undrar, hur låter då, en lycklig mås? Hur mås det, herr mås, hur mås det herr Mås? Men hur låter herr Mås, när herr Mås är lycklig, herr Mås, och hur mås det herr Mås? Det mås bara bra säger herr Mås, det Mås mycket bra i år. Jag dök i fjärden serru, och fisken smakade mycket gott, säger herr Mås, fisken smakade bara bra serru, säger herr mås. Herr'n undrade, hur jag, herr Mås, låter när jag är lycklig, jag herr Mås, undrar ni det, ni mina små? Du får vänta till våren, den varma och underbara, gå då ned till kajen, och låt mitt skratt, leka i dina öron. Nu får du höra, hur jag låter, när jag låter olycklig, men i sommar, då får du höra hur jag låter, när jag är lycklig. Men det är ju kvicksilver i fisken, säger de på stan säger jag till Magnus. Så herr Mås kanske blir sjuk. Herr Mås får sköra ägg. Herr mås blir sjuk, och dör. Gode gud, låt inte herr Mås dö. Gode gud, låt inte herr Mås dö herr Gud. Människor, låt inte stackars herr Mås dö. Men även människor äter fiskar från samma ställen som herr Mås, vi stackare, en liten man kanske dör av en fisk han åt, en fisk, som herr Mås missade. Herr Mås missar många fiskar, Östersjön dör säger de tokarna, de säger, det har jag hört, att det är så skitigt, som en balja kemikalier. Men än finns det fisk åt herr Mås. Än lever lite av vår Östersjö. Men en dag, kan den vara dö. Var därför rädd, om vår Östersjö, var därför rädd, om herr Mås. Var rädd om herr Sik, och herr Sikh också, även om han inte bor vid vår östersjö, gilla varje löja, älska varje torsk, avguda varje lax. Älska alla människor, på vår jord. Men inte alla älskar dig. Inte alla älskar, egentligen, en svag skit, en egentligen ganska olycklig man. Men liksom herr Mås, nu längtar åtminstone jag till sommaren. SLUT

Karl måste bara få jobb på det här företaget! Ur "Kungen av Södermalm" Copyright 2003 Robert Naverstam, Ej publicerat. Bosse: Kalle kan säkert få jobb här på företaget, det har mamma lovat! FAAN-E-MEJ, KALLE SKALL HA JOBB HÄR! Jag är advokat Bo von Frackenschwein, ni har ingen talan! Christer: Christer lättar tvunget på kragen. Men min gode man, det är en Chimpans ni har där, för guds skull, han luktar apa, det är en apa! Förressten, sade ni att ni hette von Frackenschwein, jag heter Christer von Frackenschwein, vi är ganska lika, ni måste vara min odrägliga son Bo! Bosse: Ja men lilla du, lilla Pappa. Jag är psykolog Bo Anders von Frackenschwein! Är ni min fader, då kan ni väl anställa Karl-Åke här på företaget, som arbetsledare, då kan ni väl det, snälla! Christer: Nu kallar jag på vakten, ni är född utanför äktenskapet, iväg med er, vi anställer ingen apa här! Christer lyfter på telefonluren, Vakt, kan ni komma hit, det är en dåre här med en apa! Inte nog med att det är en dåre, vi är släkt också, det är min son, därför måste det vara en dåre! VAKT, kom hit omedelbart! Bosse: Ja men han har alla kvalifikationer, han äter bara bananer, han är stark som sex män, så att han kan hålla koll på alla anställda! Han heter Karl-Åke von Essen, han har alla kvalifikationer! Christer: Gode gud, vad är det här för dåre, vi måste vara släkt, satan, Christer skruvar oroligt på sig, och en kalklippt man i vaktuniform kommer springande, det står APAB på en skylt på bröstet. Vakten: Ni kallade chiefen, vad är det för en apa? Ni är lika ni tre! Vad skall jag göra? VD kommer springande i ett par blöjjor, och kramar frenetiskt en teddybjörn: Nämen är det inte Furuviks stora Krokofant Bo von Frackenschwein säger VD, och skakar frenetiskt hand med Bo! Vill ni ha arbete här min gode man? Er klient kan få Christer von Frackenschweins tjänst som personalman här, med sikte på högre tjänster naturligtvis, han har alla kvalifikationer, jag har hört talas om honom! Bosse: Det var det jag visste, Karl-Åke skulle kunna få arbete här på företaget, det var det jag visste! Ni har sådan vettig personalpolitik här! VD: Ja visst har vi väl det! Det var en idiot som hette Per Älveborn som utarbetade riktlinjerna för den på 1970-talet, sedan gick han till något företag här tvärs över gatan! Han fick visst en högre tjänst vid hjärnblödnings-avdelningen på deras Tyska huvudkontor, de forskade visst lite på honom, det gick visst inte så bra! Bosse: Det måste varit en smart kille som tog ett sådant jobb! Det låter intressant, vad menar ni? Kan vi skriva alla anställningspapper för lille Åke då? Karl-Åke ser lite förvånad ut, och kliar Bosse på benet. Bosse: Lite högre upp Karl lilla! Christer: Gode gud, vad är det här för dårar? Jobbar jag verkligen här? VD: Nej det gör ni inte, ni är avskedad, ni har inte skällt ut tillräckligt många! Ni är för mjuk min gode Christer von Frackenschwein! Ni är på tok för soft min gode Christer von Frackenschwein! Christer: Jamen det var ju en här som försökte ta livet av sig förra veckan, var inte det bra? VD: Nej för faan, vi vill inte skylta på arbetarskyddsstyrelsen på det där sättet! Ni måste lyckas, han lever ju för i helvete! Christer: Jamen jag gick ju på den där sensitivitetsträningen, och banankursen, och kursen i dyng bolls rullning! Bosse: Sade ni banankurs en sån' måste Karl-Åke få gå! Karl: Jag är ingen apa, jag vill inte ha mer bananer! För guds skull, jag vill gå på K.B ikväll, ett shoot måste jag bara ha! Bosse: Du kan inte alltid få gå på K.B Karl lilla! Jag vill fasen-e-mej inte att Åke arbetar här på företaget, han skall faan-e-mej bli president i Bakisland! Ni är inte riktigt kloka, kom nu Karl-Åke lilla, så åker vi tillbaka till Söder igen!

Måndags morgon. Ur Små promenader, Copyright 2003 Robert Naverstam opublicerat. Det är en måndagsmorgon, den 17 September 2001. Jag går sakta ut i den halvkyliga Stockholms gryningen. En åkare kör förbi med en stor lastbil på Hornsgatan. Vid vår förenings port på Timmermansgränd, står ett tiotal tidningspåsar, till någon pappersinsamling troligen. En byggare står en bit längre upp, vid trapporna upp till Bastugatan. Jag tänker stilla, visst är det en underbar morgon. Jag vaknade vid 03:30, och jag har varit vaken sedan dess. På Monteliusvägen är det lugnt. En joggare springer förbi, där långt nere på Södermälarstrand, och en cyklist kommer trampande efter. Det är tidig höst i Sverige. På Ugglegränd står en äldre man, och håller på med något vid en port. Lyktorna är släckta nu tänker jag. Jag går ut med soporna innan jag sätter mig vid morgon-TV'n. Jag skall tvätta innan jag går till F.H. Jag är trotts allt ganska nöjd. Det är synd om dem i New York, det tycker väl alla normala människor. World Trade Center, grus, krossat glas och söndervriden metall. Det är en måndags morgon i mitten av September 2001.

Dikt, Jordens Salt, Copyright 2003 Robert Naverstam opublicerat Lördagsmorgon i helvetet. En smygande höstvinterskyla tränger genom min rock när jag går ut, i en kylig morgon, på min morgonpromenad. Mina ben känns stela efter skador, och ingen, inte ens Satan, är här. Till och med han, flyr likt en hare, ut mellan husen, ut genom min port, denna morgon, en lördag. Visst, jag är ensam, visst, jag är ensam. Människor har under årtusenden skrikit sina stridsrop, likt de skriker dem nu. Människor har under årtusenden jagat gud och helvete, stake, mödom, guld och sprut. Jag frågar mig stilla, förgängelses faktum, panik kryper sig på. Är dessa dagar, hösten 2001, på jorden, dessa vi människor, våra sista? Vi människor, jordens salt, vår levnad, på denna vår jord, skall döden vara vad vi äger kvar? Skall pest, mjältbrand, och förgängelse, döda oss alla? Skall bomber och eld, störta oss ned, i vad? Lördagsmorgon i helvetet. Än lever jag, detta faktum är, och eld, himmel, gud och helvete tränger sig på likt utsvultna vargar, jagande efter blod. En dag dör jag, det är ju så. Jag frågar mig vettskrämd, så människa jag är, förgängelses faktum, vad händer då? Gud, är han god? Satan, vem är han? Just nu, jag är, men människor är förgängliga, och likt män och kvinnor frågat sig i femtusen år, jag frågar mig, varför, varför, trotts godhets faktum, o Gud, varför klarade inte ni, av Satan då direkt, då för femtusen år sedan? Men det är så det står, så vitt jag förstår, i den heliga skriften. Satan finns, helvetet finns, och är kvar där än. Men faktum kvarstår. Godheten skimrar ändå, ändock djupt i människors själar, likt en pärla i en snäcka, den uppgående solens strålar, den i sig spegla, en vårmorgon huld. Kvinnor och män, som kämpat, all sin levnads dagar. Olof Palme, Churchill, även Marx och Lenin, Washington och Roosevelt, och alla dem som givit sina liv, för godheten, och för jordens framtid, för vår jord, även den förgänglig. Varför kunde vi inte försonas? Varför kunde vi inte ta varandra i hand, och skrika ut, i den tidiga morgonen; Vi skall leva för evigt. Men det gör vi inte. Just nu, dör säkert människor i krig och pest. Just nu, kanske just din moder dör, i sina spyor, efter något gift, även det, av människor skapat. Men en dag kan vi, det vet jag djupt i min själ, gå ut i daggvått gräs en tidig morgon, och fyllda av kraft tillsammans skrika, allt annat kan dö, men godheten, den skall leva för evigt. Lördagsmorgon i helvetet, en smygande höstvinterskyla tränger sig på, men faktum är kvar, jag lever.

Marias enda Marsian, ur Kungen av Södermalm, Copyright 2003 Robert Naverstam ej publicerat. Det var en gång en liten och grön Marsian, -skala banan, skala banan. Ja det var en gång en liten och grön Marsian, -skala banan, skala banan, ja han skalade banan hela dan, ja det var hans hobby att skala banan, hela dan. Bananen den var vacker, stor och gul, ja den var vacker, stor, och gul, ja det var Söders bästa banan, och Marias enda Marsian. Det var en gång en liten och grön Marsian, ja han skalade Knugen av Söders banan, ja han skalade Knugen av Söders finaste bästa banan. Bananen den var liten, ja liten var den, men den var Knugens enda banan, ja det var Knugen av Söders endaste bästa banan. Liten och grön var han, han såg ut som den finaste marsipan, och han var Marias enda Marsian. Det var en gång en liten och grön Marsian, -skala banan, skala banan, det var en gång en liten och grön Marsian, och han skalade Knugen av Söders bästa banan, ja han skalade Knugens fina banan, och det var Knugen av Söders endaste, enda banan. Ja han var grönast på stan, och han var Marias endaste enda Marsian. Det var en gång en liten och grön Marsian, -skala banan, skala banan, det var en gång en liten och grön Marsian, skala banan, skala banan. Det var Knugen av Söders endaste bästa banan, ja det var Knugen av Söders endaste bästa banan, och Knugen blev gul hela han. Ja knugen blev gul hela han, när de skalade banan för Knug och Fosterland, förlåt, fosterö skall det nog vara ja, ja fosterö skall det nog vara ja. Ja Knugen av Söder, han var både gul och nyfiken, både på det ena och det andra sättet, och Marsianen skalade Knugens finaste bästa banan. Det blev i Prinsessan av Maria, -skala banan, skala banan. Ja det blev i den lilla gröna Prinsessan av Maria, skala banan, skala banan, som Knugens och Marsianens lösa förhållande resulterade, i, i den lilla gröna Marsianprinsessan av Maria, ja i den lilla gröna Prinsessan av Maria, som de två förälskades ivriga skalande resulterade, i, tjoflöjt. Vers 2 Det var en gång en liten och skär Marsian, -skala banan, skala banan. Ja det var en gång en liten och skär Marsian, -skala banan, skala banan, ja han skalade banan hela dan, ja det var hans hobby att skala banan hela dan. Ja bananen den var vacker, stor och gul, ja den var vacker, stor, och gul, ja det var Söders bästa banan, och Marias enda Marsian. Det var en gång en liten och skär Marsian, ja han skalade Knugen av Söders bästa banan, ja han skalade Knugen av Söders finaste bästa fina banan. Bananen den var stor som en långtradare och gul som en postbil, och det var Knugens enda fina banan. Ja det var Knugen av Söders finaste enda banan, på Marias enda Marsian. Det var en gång en liten och skär Marsian, -skala banan, skala banan, det var en gång en liten och skär Marsian, skala banan, skala banan. Han och Knugen av Söder skalade banan, ja han skalade Knugens finaste enda banan, hela dan, ja det var Knugen av Söders endaste fina banan. Det var en gång en liten och skär Marsian, -skala banan, skala banan, det var en gång en liten och skär Marsian, som skala banan, ja han skalade banan hela dan. Det var Knugen av Söders, endaste bästa fina banan, ja det var Knugen av Söders finaste, bästa banan. Ja det var Marsianens bästa banan, och Knugen av Söder slet av sin stora kaftan, och han blev gul hela han, men han var nog lite nyfiken också! Ja Knugen blev gul hela han, och de skalade banan för Knug och Fosterland, förlåt, fosterö skall det nog vara, fosterö skall det nog vara ja. Ja Knugen av Söder, han blev gul hela han, ja han och den som var skärast i stan, som skalade Knugen av Söders bästa banan. Ja han var Marias enda Marsian, och han var garanterat skärast och grönast i stan! Resultatet blev Prinsessan av Maria, -skala banan, skala banan. Ja det blev i den lilla skära Prinsessan av Maria, skala banan, skala banan, som Knugen och Marsianens lösa förbindelse resulterade i, i den lilla skära Marsianprinsessan av Maria, ja i den lilla skära Prinsessan av Maria, resulterade de två förälskades ivriga skalande i, tjoflöjt! SLUT

Ur "Kungen av Södermalm", Copyright 2003 Robert Naverstam, ej publicerat. Bosse: -Bosses bananer, Bosses bananer, köp Bosses bananer, köp bara Bosses bananer! Fina bananer, ruttna bananer, alla bananer! Bosse: Vill damen köpa en banan, vi har ruttna bananer också, vi har passerade bananer, vi har inte gröna bananer damen, vi har alla bananer damen! Bosse: Jamen är det inte, lilla mamma, mamma lilla, hur har fru von Franckenstein lyckats förvilla sig hit till Mariatorget? Vill du ha en banan mamma lilla? Kerstin: Jag tar en stor brun rutten! Men då skall den vara mycket brun, och mycket rutten! Men lilla Bo, varför kan du inte kalla mig Karlsson istället? Bosse: Ja men lilla mamma, jag har ju sett i dopattessten, att det var en Christer von Franckenstein, som stod som fader till mig! Jag har tagit namnet von Franckenstein nu, det blev godkänt i Tingsrätten i fredags, det var visst den 13. Kerstin: Ja men lilla Bosse, så trevligt, så trevligt, det måste vi fira med en banan! Sade du att det var den 13, var det i fredags? Perre: Varför försöker ni aldrig sälja något annat än bananer, det går inte med bara bananer, det säger sig självt! Bosse: Jo jag insåg det i fredags, då kom de med en bil illbruna bananer, och de kom inte från Skansen, som de skulle, när de skulle. Och sedan när de väl kom, då ville inte Anna-Greta se några mer av de här grönsakerna sade hon, det var exakt så hon sade, jag förstår inte vad folk kan ha emot mina bananer! Kerstin: Jag har alltid sagt, att fredagar varit en otursdag. Vad gjorde du med alla bananer? Bosse: Dem körde vi upp till Robbans lägenhet, han var den enda som tog emot mina bananer, ofrivilligt! Sedan sade han att han skulle stämma mig, om jag inte forslade bort dem senast samma dag. Det sade han när han kom hem, och såg alla bananer! Men det gjorde inte jag, så det skall upp i Tingsrätten i morgon! Kerstin: Jag skall tala om för dig vad lilla Bo menar, det skall jag göra! Han menar att bananerna skulle ligga och ruttna hos Robert! Perre: Ja men jag trodde, att bananerna redan var ruttna. Bosse: Nu pratar vi inte mer om det här, vi dumpade dem nere vid Söder Mälarstrand. Men det såg polisen, så det skall upp på Tingsrätten på onsdag om en vecka! Perre: Du är visst mycket i Tingsrätten du! Bosse: Ja jag skulle ju bli advokat, sedan kom det en båt med bananer, nere vid Hammarbykajen, det skulle visst till aporna i Fryshuset! Sedan frågade Mats om jag ville ha en banan, då fastnade jag här med alla bananer, det var visst någon som trodde jag hade hand om aporna på Fryshuset! Kerstin: Nu pratar vi inte mer om det här, här är det visst en som skall ha en banan. MEN HERREGUD BOSSE, jag måste se fel, HAR DU BANANER SOM INTE ÄR RUTTNA? Kvinnan kommer fram till ståndet, Susanne: Jag är konsult, i gurkor min gode herre, vill ni köpa en båt ruttna gurkor? Perre: Herre gud, folk måste vara tokiga, jag skriver in mig på Kumla tio år! Bosse: Ja jag köper alla gurkor ni har, men bara om de är färska, men då får damen forsla bort alla bananer, de är ruttna! Susanne: Ja men min gode herre sade den blonda damen, och klämde på en av frukterna, de här bananerna verkar helt färska! Bosse: Ja men de är ju bruna! En herre med prästkrage kommer fram: Ursäkta mig mina damer och herrar, jag är specialist på syndafallet vid Maria Magdalena, där vet vi allt om frukt och grönsaker, jag heter Anders,,,, det kör förbi en lastbil som det står fruktlagret på, så man hör inte vad han säger, de här bananerna är färska min herre, tag av er solglasögonen så ser ni bättre, jag är säker på att alla av de här frukterna är mogna bananer, de är gula! Bosse: Gode gud, då har jag dumpat tio ton mogna bananer nere vid Söder Mälars,,, fasen, fasen, fasen, fasen, fasen, fasen.... Och det som skall upp i Tings,,,, Bosse sjunker ihop på torget. Herren med prästkrage: Ja men nu har nog de flesta av dem ruttnat! Bosses Bananer 2 Bosse: Ruttna bananer, passerade bananer, friterade bananer, stora bananer, små bananer, alla bananer! Susanne: Gurka, färsk gurka, inlagd gurka, senapsgurka, sillgurka, gurka, all gurka! Per: T-blå, T-Röd, T-Svart, T-Gul, T i all regnbågens färger, T-Special, T-Extra, T-Sprit, all T-Sprit! Per: Tjoflöjt! Skall vi spöa Robban idag? Schkall! Bosse: Snälla Per, köp bara en enda banan, bara en enda endaste liten skruttig banan, annars blir jag så ledsen, jätteledsen! Mina bananer är specialimporterade, direkt ifrån Panama, till Socialdistrikt Maria, Gamla Stan, för här är det livat i holken, och man får ju bidrag till allt! Per: Jag tycker synd om dig, du är ju fikus, men det är inte jag! Du säger att du är bisexuell, men snälla Bosse, kan du inte tänka på något annat än sex? Bosse: Jo sextionio! Robban och Mats, det var en dröm jag hade! Susanne: När Bosse drog ned brallorna för mig på gården första gången, han var nog en femton-sexton, och jag en tolv-tretton, då var det som att hela världen öppnades för mig, och jag bestämde mig en gång för alla, att jag skulle fasen i mig bli gurkgrossist! Bosse: Det kan inte ha varit så, det har aldrig hänt! Robban: Han var nog lite förvirrad, han mådde inte bra där, då på 1970-talet! Vad skall man säga, det här är nog lite virrigt! Sedan gick det en massa år, Bosse vann 50 000 på Lotto, och han köpte gurka åt Susanne för alla de pengarna, för Susanne var ju så söt! Bosse: Det kan väl aldrig ha varit så, kan jag ha varit så dum? Susanne: Du var väl inte så dum, det är gott med gurka! Robban: Det var från mitt arv efter Tarzan, det var någon med en apa, och en banan? Eller hur var det? Fråga Ulla!S Robban: Hon bor i Sundsvall! Hon sade att hon skulle flytta dit! Hon var därifrån sade hon, sedan ville hon ha närmare till aporna, för hon gillar också bananer! Det är lite virrigt det här! Socialdistrikt Sverige, med 9 miljoner bidragstagare! Ingen jobbar, alla går på Sociala, alla super som svin, ingen har någon bostad, halva Sverige är snart döda, för pesten har börjat gå igen, det ser ljust ut med andra ord! Bosse: Ja men jag är nöjd, så länge jag har mina bananer! Susanne: Ja, och jag är nöjd, så länge jag har min gurka! Per: Sverige kan inte leva på bananer och gurka! Man måste ha något att dricka till också, varför inte T-gul, och T-blå, vi är ju i alla fall i Sverige! Det här blir nog bra! Robert: Det var någon som sade på Fountain House, att de skulle ta bort kräkmedlet i T-spriten, det var nog någon som drömde! Det förvirrar sig någon alkis dit ibland, men egentligen är de inte välkomna dit! Bosse: Bosses bananer, fina bananer, gula bananer, blå bananer, gröna bananer, bruna bananer, gula bananer! Susanne: Fin gurka, krossad gurka, inlagd gurka, liten fin snittgurka, all gurka! Per: Det här funkar inte! Bosse: Nej det gör det inte, jag sätter upp ett stånd på Norrlandsgatan, fasen e mej! Susanne: Men varför skulle en advokat från Gävle sälja bananer på Norrlandsgatan? Bosse: Ja och varför skulle du då vara konsult, i gurka, om jag får fråga? Jag älskar bananer, gule böjje! Susanne: Försök nu glömma din gulsot bara för en liten stund, du är jättestor i bananer i Sverige Bosse! Bosse: Ja men bananer är ju gula! Robban: Nu skiter jag i det här, det är ett kvarter hem! Jag röker nog ihjäl mig, någon gång, det här blir nog bra skall ni se! Bjud Per på en banan Bosse, bjud Susanne på en banan Bosse! Bosse: Jag är söt, för det har mamma sagt! Robban: Ja, och dina bananer är lika gula som solen! Gule böje! Bosse: Ja och din banan är historisk! Robban: Ja det är nog så! Bosses och Susannes nyår 2000 Per: Här skall det fasen e mej supas! Vi bor ju så centralt, bara en bit ifrån Maria-Torget, det här blir nog bra Bosse! Köp du bara hem tio backar 96%, du får väl beslagta dem, du är ju advokat! Bosse: Du får flytta Per, det här går inte, visserligen har jag en femma, men det är så rörigt här! Kan ni inte fixa så att du firar Nyår i Gamla Stan! Du kunde få lite gurka av oss, och några bananer? Per: DU KAN DRA ÅT HELVETE, HÄR SKALL JAG BO, FASEN-E-MEJ KAN NI DRA! Bara ni betalar hyran, och min sprit, Chivas skall det vara, då blir allt toppen! Chivas, tre backar, sedan hörde jag att de hittat Champagne-Cognac ifrån Titanic, den skall vi ha tycker jag! Sedan skall vi ha lite, vi beställer ifrån Gässlingen! Det här blir toppen ser ni! Sedan tänkte jag att jag skall ha terapi, det skall ju vara bra, jag har hittat en bra vid Mariatorget! Han tar mig gratis, allt blir bra! Men den första tiden får ni betala hyran, sedan Terapin är klar, då skall jag bli Terapeut, och Gud i himlen, och allt annat, det här blir toppen! Susanne: Du får nog flytta ut på Stan Per, du kan inte bo här längre, du dricker T-Röd, hela backar, dina suparkompisar bor i tre rum i vår femma, det här är en privatlägenhet Per, inte ett reservat för A-lagare! Kerstin: Ja men varför kallar ni alltid den där Christer Pettersson för Perre för, det har ju alltid varit Christer! Jag förstår mig inte på er! Per: Det är ju möjligt att det är lite krångel, men ni får flytta, jag kastar ut er redan i kväll! Vad skall ni säga? Ni har ingen talan! Ni får flytta till någon tillfällig trapp, nu skall allt ordna sig, du får väl sova under ståndet Bosse, det är ju så stort! Magnus, Brasse, kasta ut de här dårarna! Hörru du Bosse, jag vet att det här går bra! Ni kan sova alla fem i Robbans lilla etta, han tar säkert in er! Bosse: Ja men det är ju inga problem, jag skall bara gå över till Robban, och förbereda lite! Bosse går ut, och åker iväg en bit med bilen, han tar upp mobilen, och ringer till polisen, som kommer och kastar ut Christer Pettersson, och hans glada supargäng! Bosse: Då kan vi återgå till att göra bananlikör och gurkjuice! Det här blir toppen ser ni! Det här blir bra! Nu är vi av med den dåren! Susanne: Ja men han kommer nog tillbaka, med nya friska krafter, så fort han kommer ut! Bosse: Jag älskar bananer, inget är som bananer! Hur tar sig plantagen vi köpte i Panama för pengarna Robban skickade? Susanne: Ja men den tar sig fint, vi är miljonärer du och jag nu! Att gurka växte så bra i Panama, det trodde inte jag! Bosse: Sedan åker vi över till Lennart i nyår, det här blir fint! Robban kan man terrorrissera, att han går på att de säger att vi bor i Gävle, Mats är mytoman! Fasen e mej blir det här fint! Susanne: Ja vad är väl livet, annat än gurka och bananer? Bosse: Ja och ett litet mål ibland. Susanne: Ja bara det inte består av annat än Gurka och Bananer! Bosse: Det var inte ett sådant mål jag menade! Frank Andersson Bosse: Frank Adersson, honom hör man inget om nu för tiden! Perre: Äh vad fasen, alla tjejer han hade, vad tog de honom för, hans kropp? Har de aldrig hört talas om Frank-ensteins monster? Bosse: Prata inte med mig om Frankenstein, alla brudar dör när de får höra mitt efternamn, sedan är man ju en skönhet också! Perre: Varför kallar du dig inte Frank-einstein, då kanske de skulle fatta att du var smart i alla fall! Bosse: Ja men Frank är väl ingen Einstein? Perre: Nä men du är Bo Frankenstein! Bosse: Ja, och Frank är Frankzweistein! Perre: Snarare Franksweinstein! Bosse: Nu skiter vi i det här, det där är brudarnas problem! Vi åker hem till mig och fikar, jag skall bjuda på morsans kaffe, med skäggDopping! Perre: Hur fick du in honom i det här? Bosse putsar bilen 6 Bosse står och vaxar bilen i den starka skinande sommarsolen nere vid Söder Mälarstrand. Bosse: Tjenare Kurre! Kurre: Nämen Bosse, står du här i solen och vaxar bilen? Bosse: Ja du, det gör jag. Hör en sån' fin liten sång Perre har skrivit till mig! Kurre: Skriver han sånger? Bosse: Ja du, det gör han! Tänk en så'n tur att solen skiner så starkt idag, när jag måste vaxa bilen, för jag skall åka till Belgien serru' de har banankongress där nere! Kurre: Banankongress? Bosse: Ja visst serru! Hör nu! Det är en solig dag, man blir så glad, en solig dag, man blir så glad! Jag skall åka till min tant, ja jag skall tjäna en slant, jag vill, att bilen skiner då, en liten brun Peugeot, ja den skall skina så! Min lilla bil, den är min ögonsten, den är så ren, så ren. Den spolas varje dag, sedan jag druckit min choklad.Ja för både kropp och glå, är det få, som putsar så, och sedan far iväg, i en liten brun Peugeot. Den putsar jag så ren, sedan åker jag till Belgien! En solig dag, man blir så glad, ja en solig dag, man blir så glad! Jag åker till min tant, sedan tjänar jag en slant, ja bilen skiner då, en liten brun Peugeot, ja den skall skina så! Min lilla bil, den är min ögonsten, den är så ren, så ren. Den spolas varje dag, sedan jag druckit min choklad. Ja för både kropp och glå, är det få, som putsar så, och sedan far iväg, i en liten brun Peugeot. Den putsar jag så ren, sedan åker jag till Belgien! Det är en solig dag, man blir så glad, en solig dag, man blir så glad. Ja jag skall åka till min tant, sedan tjänar jag en slant, jag vill att bilen skiner då, en liten brun Peugeot, ja den skall skina så! Jag putsar den så ren, sedan åker jag till Belgien. Ja varje solig dag, man blir då glad, jag putsar ofta så, både kropp och Peugeot, ja den skall skina så! Det är en solig dag, man blir så glad. Jag vill att kärran skiner då, en liten brun Peugeot, ja den skall skina så! Kurre: Du kan verkligen sjunga du Bosse, borde du inte bli operasångare? Bosse: Nej, möjligen opererasångare, men det pratar vi inte om, jag skall på banankongress, i Belgien! Kurre: Glå, vad betyder det, glå? Bosse: Fråga Perre, det skall ju rimma på så, och Peugeot! Kurre: Den där Perre, är han klok han? Bosse: Fråga någon annan, vi umgås så lite nu, sedan jag började sälja bananer! Men han köper i alla fall en banan ibland! Kurre: Det verkar så rörigt allt som har att göra med dig! Bosse: Det är det väl inte, jag säljer ju bara mina bananer, umgås med min fru Susanne, Per och Kärran, tar hand om Kalle, och så vidare! Kurre: Susanne? Bosse: Ja vi träffades på torget, hon är konsult, i gurkor! Kurre: Det verkar så rörigt det här, jag kommer tillbaka en annan gång! Bosse: Ja hej då Kurt! Kurre: Ja hej då Bo! Kalle skall få jobb på Ericsson Bosse: Kalle kan säkert få jobb här på företaget, det har mamma lovat! FAAN-E-MEJ, KALLE SKALL HA JOBB HÄR! Jag är advokat Bo von Franckenstein, ni har ingen talan!S Christer: Christer lättar tvunget på kragen. Men min gode man, det är en Chimpans ni har där, för guds skull, han luktar apa, det är en apa! Förressten, sade ni att ni hette von Franckenstein, jag heter Christer von Franckenstein, vi är ganska lika, ni måste vara min odrägliga son Bo! Bosse: Ja men lilla du, lilla Pappa. Jag är psykolog Bo Anders von Franckenstein! Är ni min fader, då kan ni väl anställa Karl-Åke här på företaget, som arbetsledare, då kan ni väl det, snälla! Christer: Nu kallar jag på vakten, ni är född utanför äktenskapet, iväg med er, vi anställer ingen apa här! Christer lyfter på telefonluren, Vakt, kan ni komma hit, det är en dåre här med en apa! Inte nog med att det är en dåre, vi är släkt också, det är min son, därför måste det vara en dåre! VAKT, kom hit omedelbart! Bosse: Ja men han har alla kvalifikationer, han äter bara bananer, han är stark som sex män, så att han kan hålla koll på alla anställda! Han heter Karl-Åke von Essen, han har alla kvalifikationer! Christer: Gode gud, vad är det här för dåre, vi måste vara släkt, satan, Christer skruvar oroligt på sig, och en kalklippt man i vaktuniform kommer springande, det står APAB på en skylt på bröstet. Vakten: Ni kallade chiefen, vad är det för en apa? Ni är lika ni tre! Vad skall jag göra? VD kommer springande i ett par blöjjor, och kramar frenetiskt en teddybjörn: Nämen är det inte Furuviks stora Krokofant Bo von Franckenstein säger VD, och skakar frenetiskt hand med Bo! Vill ni ha arbete här min gode man? Er klient kan få Christer von Franckensteins tjänst som personalman här, med sikte på högre tjänster naturligtvis, han har alla kvalifikationer, jag har hört talas om honom! Bosse: Det var det jag visste, Karl-Åke skulle kunna få arbete här på företaget, det var det jag visste! Ni har sådan vettig personalpolitik här! VD: Ja visst har vi väl det! Det var en idiot som hette Per Älveborn som utarbetade riktlinjerna för den på 1970-talet, sedan gick han till något företag här tvärs över gatan! Han fick visst en högre tjänst vid hjärnblödnings-avdelningen på deras Tyska huvudkontor, de forskade visst lite på honom, det gick visst inte så bra! Bosse: Det måste varit en smart kille som tog ett sådant jobb! Det låter intressant, vad menar ni? Kan vi skriva alla anställningspapper för lille Åke då? Karl-Åke ser lite förvånad ut, och kliar Bosse på benet. Bosse: Lite högre upp Karl lilla! Christer: Gode gud, vad är det här för dårar? Jobbar jag verkligen här? VD: Nej det gör ni inte, ni är avskedad, ni har inte skällt ut tillräckligt många! Ni är för mjuk min gode Christer von Franckenstein! Ni är på tok för soft min gode Christer von Franckenstein! Christer: Jamen det var ju en här som försökte ta livet av sig förra veckan, var inte det bra? VD: Nej för faan, vi vill inte skylta på arbetarskyddsstyrelsen på det där sättet! Ni måste lyckas, han lever ju för i helvete! Christer: Jamen jag gick ju på den där sensitivitetsträningen, och banankursen, och kursen i dyng bolls rullning! Bosse: Sade ni banankurs en sån' måste Karl-Åke få gå! Karl: Jag är ingen apa, jag vill inte ha mer bananer! För guds skull, jag vill gå på K.B ikväll, ett shoot måste jag bara ha! Bosse: Du kan inte alltid få gå på K.B Karl lilla! Jag vill fasen-e-mej inte att Åke arbetar här på företaget, han skall faan-e-mej bli president i Bakisland! Ni är inte riktigt kloka, kom nu Karl-Åke lilla, så åker vi tillbaka till Söder igen! 100 kg bananer Jan Richard Carlsson: Kan jag få 100 kg bananer? Bosse: 100 kg? Janne: Du är faan inte den enda som konsumerar mycket bananer! Bosse: Jag vet inte om jag har så mycket, vi får väga här, har du lastbil? Janne: Nej jag har lånat Beckmans pick-up! Bosse: Pick-up? Gärna för mig, går pissoaren bra? Janne: Dra åt helvete fikusdåre, jag köper mina bananer någon annan stans! Bosses Bananer 9 Två veckor efter första sketchen: Bosse har nu stått med sina bananer i fjorton dagar, denna varma sommar, naturen har tagit ut sin rätt, bananerna är nu helt enkelt inte längre färska. Men Bosse försöker ändå sälja sina bananer. Bosse: -Köp Bosses bananer, -köp Bosses bruna bananer - Bosses bananer! -köp bara Bosses bananer, köp bara Bosses bananer! De smälter som skit i munnen! Bosses bananer, vi har ruttna bananer också, Bosses bananer, smakar skit redan i munnen! Bosse: Köp Bosses bananer, köp bara Bosses bananer! Kerstin: Ja men lilla Bo, säljer du bananer här idag igen, här är en som inte är rutten, den slänger vi! Bosse: Hej på dig mamma lilla, hej på dig! Det är synd om mig, vet du det mamma lilla? Kerstin: Ja du är intelligent du Bo, det skålar vi på, i bananlikör, vi skålar i bananlikör! Bosse: Bosses bananer, köp bara Bosses bananer, vi har ruttna bananer också. Köp bara Bosses bruna bananer, vi har ruttna också! Han skriker nu mer och mer hest. Till sist kommer det bara en viskning fram. -Köp Bosses bananer, Bosses bananer, satan, det här går inte! Han pratar nu mycket svagt, endast en viskning kommer fram. Mamma lilla, har du en Vicks Blå, eller en Tre Örter? Jag har visst tappat rösten mamma lilla! Kerstin: Ja du lilla Bo, det där lät inte bra! Här får du lite hostmedicin! Bosses mamma tar fram en liten flaska Noskapin, hon tar upp en sked, och sträcker fram skeden mot Bo's mun. Kerstin: Ja du Bo! Du är en ordentlig pojke du Bo, att du står här i kylan och blåsten, och säljer dina bananer, det tycker mamma är duktigt, du är duktig Bo, du är mycket duktig lilla Bo! Bosse: Ja mamma, Bosse får nu sakta tillbaka det mesta av sin röst, jag säljer mina bananer, bara för din skull mamma lilla! Vill du smaka en banan mamma lilla, tag en banan mamma lilla! Nämen se på fasen, här kommer visst herr Vers! Tjenare Perre, tjenare Perre! Per: Ja men lilla Bo, sälj en banan till apan också! Bosse lilla, sälj en banan till apan också! Per: Vill du ha en banan Patrick? Du får inte välja själv, du skall ha en banan Patrick lilla, det är inte valfritt! Patrick: Nej du, jag vill inte ha en banan, jag vill fasen-i-mej inte ha en banan, vad kan morsan se hos dig? Vad kan mamma se hos dig Per, det undrar jag, och kalla mig inte apan, jag är inte en apa Per! Elisabeth: Hörrö Robert, kan vi inte fixa några bananer, och lite krubb! Jag vill inte vara någon matmamma, vi tar bilen, och åker in till stan! Robert: Vi har inte råd att köpa allting, vi måste fixa ekonomin, förr var det enkelt att spara lite, då räckte pengarna, nu är jag alltid pank! Bosse: Tänk på flickan Robert, Bettan är bra för dig, det är jag säker på, men Lina kan bli ledsen! Robert: Det borde hon ha tänkt på för länge sedan, vi har länge haft lite relationsproblem! Hon är sur som en citron jämt, hur hamnade jag i den här röran? Det gick nog en vecka, inte ens så mycket, sedan stod hon uppe vid Pizzakiosken i Husby, och beställde tre Capricciosa med räkor, och jag skulle betala! Bosse: Du skall vara snäll mot Bettan, hon är bra för dig! Robert: Visst, det är inte du som får betala hennes mat! Elisabeth: Hörrö Bosse, får jag tio kilo bananer på krita? Robert betalar senare, det är jag säker på! Robert: Det här fungerar inte, människan har anorexia, det är väl inget fel med det, men hennes labilitet förstör mitt liv! Bosse: Du är inte så stark själv! Robert: Nej jag vet det! Ge människan tio kilo bananer Bosse, men då skall de inte vara ruttna! Kerstin: Men lilla Robert, du vet ju, att lilla Bo inte säljer något annat än ruttna bananer! Robert i falsett: Hörrö du-ru din djävla dåre! Fasen, jag går upp och hänger mig, tror det, eller vad fasen, hur hamnade jag i den här röran? Robert skakar på huvudet, och rusar iväg. Elisabeth: Skall han gå och hänga sig nu igen? Det var tråkigt, jag borde försöka sluta äta så här, Bosse lilla, ge mig nu mina bananer, så pratar vi inte mer om det här! Bosses och Susannes jul Susanne: Lilla Bo, vad skall vi äta i jul, har vi nog med bananer och gurka hemma? Bosse: Jag fick tre ton bananer från Panama i förra veckan, tror du det räcker? Susanne: Ja bananerna räcker nog, om det är tre ton, men gurka då, har vi nog med gurka? Bosse: Jag fick tre lastbilar ifrån Kanarieholmarna, tre ton av den finaste gurka i stada. Per: Ni är helt väcka, äta bananer och gurka till jul, då skall man ha något annat, något panerat brukar visst vanligt folk ha, ni kan väl aldrig gissa vad? Susanne: Man kan panera gurka med mosade bananer, det blir skitbra alltså! Bosse: Ja och så kan man panera bananer med mosad gurka! Per: Fy fasen, ni kommer få skörbjugg, det får man av för ensidig kost! Susanne: Nä vet du vad, har du någonsin sett en apa utan tänder, eller en kanin utan tänder? Per: Nää vet ni vad, jag gillar inte menyn på den här restaurangen, ni har för gröna matvanor. Till jul brukar man panera skinka, vet ni vad det är? Tror ni verkligen att jag är Kalle bakom för skojs skull, eller tror ni att Anders och jag kan behålla platserna i A-laget, om vi bara skulle äta gurka och bananer, hur skulle det gå tror ni? Och nämn för fasen inte ordet grönsaksjuice i min närvaro! Bosse: Ett år hade morsan fixat obesprutade morötter till jul, då trodde hon jag skulle bli glad! De kostade visst skjortan, vi hade inte hade råd med något annat, sedan blev vi nästan vräkta bara därför också! Susanne: Ja men då förstår du Per, då fick Kerstin en bra idé, hon skulle gå som tomte i husen, och ge människor som var fattiga varsin biodynamiskt odlad morot till jul! Tycker du inte att Bosse hade en snäll mamma? Per: Ja men om hon inte hade råd att betala hyran, hur skulle hon då kunna ge morötter till folk? Dessutom, om de var obesprutade, var fick tanten tag på obesprutade morötter i december? Susanne: Mor min sade att Kerstin hade importerat dem från Argentina! Bosse: Jo du Per, det är dagens sanning, importerade direkt ifrån Argentina, där vet de hur en morot skall odlas! Per: Ja men ni äter ju bara gurka och bananer, varför kunde ni inte äta något riktigt ärtigt, och det ni pratar så nostalgiskt om, att bryta av med en morot ibland? Morot skall ju vara en av de bästa rotsakerna, tycker ni inte det låter gott? Bosse: Nä du, inga morötter för mig, här kommer det inte in något annat än bananer och gurka i jul! Möjligtvis att vi kunde panera bananerna, och gurkan, i lite ljus senap! Per: Ja Dijonsenap, ta lite Dijonsenap ifrån Kalle vet jag fasen i mej! Honom kan ni väl få lite senap från? Susanne: Hur menar du nu? Bosse: Det var fasen i mej det bästa jag hört på länge, det lät gott, bananer och gurka panerade i Dijonsenap, ifrån Kalle! Något sorts pris borde du få för den idéen, jag vet, tag en banan Per, de är precis lagom ruttna! Susanne: Jag måste nog byta på Kalle, varför är ungen alltid så lös i magen? Per: Inte en aning, vad ger ni honom förutom bananer och gurka? Susanne: På söndagarna får han lite katrinplommon ibland, det blir han så bra i magen på! Bosse: Ja och så brukar jag alltid sno lite Durex från Mats! Han har alltid ett par 100 pack hemma, det är skitbra för magen! Per: Durex, vad är det för något, är inte det kådisar, det går väl inte att äta, menar du inte Purex? Susanne: Nu skiter vi i det här, här mina vänner, nu står de ruttna bananerna på bordet! Kom och ät gott folk, och låt er väl smaka! Här är det alltid tomt på bordet! Per: Ja och så bara lite gurkjuice till det, det blir perfekt, det är ju ändå årsdagen för Kristi födelse! Bosse: Ja och en nubbe Dijonsenapsbrännvin till de ättiksinlagda bananerna! Susanne: Ja juicen satte de nog då någon gång, så den är ju lagrad och fin! Jag har tänkt noga på det här Bosse, skall vi inte ha ett par strimlade morötter till jul? Det är ju i alla fall bara jul en gång om året, Bosse lilla, snälla, bara för Kalles skull?

Ur Kungen av Sibyllegatan, Kan inte lilla Sune få jobb här?, Copyright 2003 Robert Naverstam, opublicerat Christer: Är det ni igen, vad vill ni nu då? Bosse: Jo men min patient Sune kunde väl få jobba här? Christer: Jo men det går nog inte, man kan inte ha chimpanser att jobba här. Inte ens om de tror att de är människor djävlar i mig. Den första ni drog hit, Gilan, han duger ju knappt till att komma hit ens. Han kommer hit och stämplar in om morgonen, sedan går han hem till Helenelund, sedan kommer han vid tolv över fyra och stämplar ut. Christer: Sedan Robert, han kom med en banan till mig häromdagen, och frågade, hur gör man med den här Christer? Bosse: Jo men jag kan visa här, här är något som lilla Sune är jättebra på. Här har jag en burk. Bosse öppnar locket på burken, och häller det över Christers huvud. Bosse: Det där var min gamla loppcirkus. Nu skall jag visa er,,,,. Christer: Är ni tokig människa, är ni helt från vettet, gode gud vad det, kliar. Christer börjar klia sig helt vilt över hela kroppen. Sune ser ointresserat på Christer, och tar istället en banan ur Bosses ena ficka, han tar upp den, tar sedan av den, och äter den. Bosse: Sune lilla, ser du inte de fina lopporna jag hällde över herr'n här? Skall du inte plocka dem? Susanne: Hon står och ser på intresserad. Jag tror att han vill gå till KB och ta sig ett shot istället, och ett par öl! Sune: Ja, bananöl! Christer: Han rusar iväg, i full panik, ut genom dörren, medan han under tiden sliter av sig alla kläder. Bosse: Var skulle han? Bosse börjar klia sig på ena kinden. Bosse: Fasen, jag måste ha fått en av mina gamla kära loppor på mig. Hoppa upp i burken här Herkules, så åker vi hem till Östermalm igen!

Ur "Alien", en travestering, Copyright för travesteringen 2003 Robert Naverstam, opublicerat. Hej sade Per, hej Robert! Sätt dig i bilen! Då åker vi! Var skall vi? Vi skall hem till mig, tänkte jag sade Robert! Vi tar Lidingövägen, men vad är det som luktar Per? Jag vet inte sade Per, det skulle inte vara någon fara för mig har Bosse sagt! Hur menar du då, är jag i fara? Det får vi se sade Per, det får vi se! Jag gillar inte det här, vad menar du, har du druckit? Vad är det här, en tentakel som kommer ut från under sätet, vad är det? Om man drar här, vad händer då? Gå över till baksätet Robert, fäll ned sätet, och kryp över vet jag, du kommer att bli förvånad! Jag gillar inte det här, vad är det där? Robert tittar ned bakom sätet. Nämen en sådan söt liten Alien, en utlänning, en puss rakt på munnen av en kvinna brukar hjälpa, är han inte gullig? Ett sådant pepsodent leende, ett sådant häftigt smile! Jag går över till baksätet, så får du skaka hand med mig tills vidare, tills vi hittar en brud till dig, känn dig som hemma vet jag! Robert tar två av monstrets sex händer, och skakar dem frenetiskt. Jag ser lite dåligt, ser du vad han är, han ser mörk ut, det ser ut som en neger, men han har ju sådana tänder, vad äter han? Vad skall jag säga sade Per? Vi hoppades att något i bilen skulle smaka, hoppades Bosse och jag, förutom mig förståss sade Per! Jag har inget mot negrer, men i dessa civilicerade tider är de väl inte kannibaler undrade Robert? Är du Kannibal? Bara de får tag på brudar, så brukar de vara nöjda fortsatte Robert! Han ser så ledsen ut, är du ledsen Kunta? Vad heter du? Monstret ser helt vettskrämt ut. Det är jul snart, jag har några av mammas kakor med mig, dem kanske han skulle gilla! Här, tag en mandelform, de är smaskens! Du kanske skulle träffa bakdamen, hon har länge letat efter en kille! Men hon vill ju inte ha någon gubbe, hur gammal är du? Monstret knaprar på kakan, sedan sliter han åt sig hela burken. Gode gud, det här är ju helt enkelt toppen, vad är det här, sådant här har vi inte på Sirius fortsatte monstret. Du är alltså från Uppsala? Du är alltså ifrån Uppsala? Är du bandyspelare i Sirius? Monstret säger ingenting, utan äter förnöjd sina kakor. Det här var ju gott, vem har bakat dem? Jag fick dem av morsan, jag tar mobilen och ringer upp henne och frågar om vi kan få några fler sade Robert! Jo men henne kan man ha nytta av sade Per sedan. Britta kan diska, spela fiol, borsta tänderna och kamma sig samtidigt, det kan inte du! Spela fiol undrade monstret, det har jag väl aldrig kunnat. Däremot kan jag spela spela gitarr, och sjunga, kan du det? Jo du gillar ju, a whiter shade of pale sade Per glatt, den gillar jag med. Vad brukar du äta frågade Per sedan, du sade ju att Robert nog skulle gå bra, vi som hade sådana problem med att få tag på dig! Det här har spårat ur totalt! Och du kallar dig rymdmonster, satans Buttricksmonster! Du kan ta ditt djävla pepsodent leende och dra tillbaka, ända ut åt Uppsalas bandylag, satans Buttricksmonster! Buttricksmonster, du skall få för Buttricksmonster sade monstret, pepsodentleende? Monstret sträckte fram en tentakel vet du vilket jobb det är att hålla de här gaddarna i trim? Se upp för faan dåre, han kör ju. Tappar han kontrollen, de kryssade nu vilt fram och tillbaka över vägen, se upp för fasen din dåre! Vi smäller, gode gud, se upp för lastbilen! Håll dig till vänster,,, höger,,, vänster! Gode gud, tack ske pris, nu fick vi tillbaka väggreppet. Gör inte om det där, då smäller vi, och då stryker du också med. Vad skall vi göra åt det här undrade Per, jag vågar inte stanna, då äter hon nog upp mig, han verkade förolämpad. Ja men lilla Per, det är väl bara en utlänning? Han känner sig nog bara lite vilsen tror jag, jag ser så dåligt. Vad skall vi säga? Var är han ifrån, varifrån är du? Sirius svarade hon, jag sade ju Sirius! Jamen jag frågade ju om du spelade Bandy, det ser inte ut som Snoddas! Är det Snoddas? Honom åt hon upp i förra veckan, det här blir nog bådas våran hädanfärd, herre gud, vad vi krånglar till det för oss sade Per, och svalde ett par gånger! Om jag bara får fler kakor, så äter jag inte upp er sade den, de var toppen! Go for that, sedan bara en brud, som kan baka kakor åt dig tjoade Robban, det här blir nog bra! Monstret klippte med sina stora fasettögon, och stirrar på Per och Robert, han kliar sig på magen, och säger, vad skall vi göra åt det här? Jag vill ha fler kakor! Du får vänta ett tag, Elisabeths mamma har ju bageri, de kanske kan ha honom i Köping, hon har ju varit ute efter en efterträdare till mig ett tag! Det är en alien Robert, de brukar vara mycket våldsamma, men den kanske är mätt. Gode gud, hur skall det här sluta? Den har ätit upp alla den har stött på ett längre tag fortsatte Per. Det är nog hans doft sade monstret, han får duscha först! I sådana fall duschar jag aldrig mer sade Robert, aldrig, sedan skall du se, att bara du får smaka på en riktig hemlagad middag, då vill du inte ha något annat! Mat är toppen! Förresten duschar jag varje dag, det kanske är neuroleptikan som luktar! Vad skall jag säga, det är ju ingen doft vanligt folk känner, har du rökt någon gång, då kanske du har bra luktsinne kvar, om du inte har gjort det? De har luktsinne som tio hundar, vad det kan vara, inte vet jag sade Per. Hemlagad middag sade monstret, hemlagad, vad är det? Vad bryter han på? Han verkar så, osäker måste jag säga, längtar du hem Kunta, Kunta kan vi ju inte kalla honom, vi kallar honom Kurt! Hörrö Kurre, nu är vi snart framme, bara bakom nästa krök, sedan blir det mer kakor! Jag skakar hand med dig en till gång, och du får en puss på pannan, sedan får du nöja dig, tills vi hittar en brud åt dig, jag har inget emot negrer! Jamen jag är inte neger, jag är Sirian sade monstret, som såg precis ut som en alien. Jamen lilla Kurt, nu går vi upp till mig, det här blir nog bra serru! Jag har fått tre lådor till jul, har du smakat skinka undrade Robban, jag gjorde en i går kväll! Jul vad är det, har det något att göra med mat? Han verkar ju lugn som en filbunke, vad har du gjort med honom? Det var nog det, att han pussade mig på pannan, det har ingen gjort sedan jag var på Sirius. Vi brukar alltid göra så, det betyder evig fred! Ni bara ser vettskrämda ut, och rusar iväg, den här killen är ju helt normal. Du har inte heller varit rädd för mig, är ni inte det, då brukar det inte vara några problem. Men han här, han både pussade mig på pannan, och skakade hand med mig, det betyder evig fred, det betyder att vi är vänner! Du ser Per, lite vänlighet kan göra susen, du behöver en positiv glad tjej, vi hör med den där bruden på morgonpasset, jag gillar henne, de säger ju att hon har skinn på näsan! Jamen, jag skall gifta mig snart sade monstret, med Mats B! Ni från Afrika brukar väl inte vara så noga, har du testat dig för HIV? Sade du att du skulle gifta dig, med Mats B? Honom känner jag, är du fikus? Hur kan det komma sig, att han inte berättat om dig, han pratar väl om alla sina karlar? Du är tokig Robert, för guds skull sade Per, nu stannar jag utanför Tegeluddsvägen! Alltså Robban lilla, det är inte en svart man Robert, det är ett Rymdmonster! Nää vet ni vad! Det är ni som är rymdmonster, jag är vettskrämd för er, i USA jagade tjugo förband mig i tre veckor i Everglades. Jag hade så satans snärjigt att komma där ifrån, det är ett mycket ovänligt folk! De har krigat mycket, och de gillar inte negrer. De hade dem som slavar länge sade Robban, och så var det med det. Håll dig bara till Sverige, bara du inte träffar någon från VAM, de gillar inte folk utifrån. De kallar sig patrioter, de är faschister, annars har de flesta här inget speciellt emot negrer! Akta dig för fasen för dem, de skulle försöka erövra din planet bara de hade minsta chans sade Robert, nu hittade jag glasögonen! Jasså är det så du ser ut, det var ju helt reko! Du kanske har lite stor mun, cirka en halvmeter lång, vertikalt alltså, annars har du ju sex armar, och fyra ben, det är väl inte så tokigt pinkat, jag måste skaka hand med dig en gång till! Hade de bara gjort det i USA, då hade jag aldrig tagit bort deras två presidenter, jag gillade inte att de sköt min son, det var på 1960-talet, jag tog mig bort därifrån med en båt, sedan träffade jag de här. Du är den första på alla år som skakat hand med mig, det betyder evig fred! Det är ett bra tecken, vi är ett mycket kultiverat folk! Jag har aldrig gillat att åka runt och äta upp folk, och skrämma slag på dem, men jag kände mig så vilsen! De här dårarna har sagt åt mig att göra det, men nu har du skakat hand med mig, det betyder evig fred! Jag har länge haft något på känn, att det var något tokigt. Jag har misstänkt att de haft något fuffens för sig, men inte vetat vad! Vad har de mer sagt till dig undrade Robban? De har sagt att de dyrkar någon de kallar satan, och de har offrat andra medmänniskor. De verkar lite väl våldsamma mot de sina, vi är ett mycket kultiverat folk! Jag måste nog erkänna, att vi också har en del sjuka varelser, men vi äter inte upp varandra! Jag har varit så vilsen och ledsen, och rädd, men du verkar ju helt annorlunda! Ja men du är ju en helt reko kille sade Robert till Kurt! Du skall inte behöva äta upp några fler sade Robert, det sätter vi P för! Jaha du sade Per, det skall vi nog bli fler om, nu gör du som vi säger! Du skall göra som vi säger sade Per! Jamen jag vill inte äta upp er, ni smakar för det första inget gott, jag får bara ont i magen! De där dårarna skall du skita i, de försöker bara skrämmas, de är sjuka, de dyrkar döden, och att skapa smärta, de är sjuka, det har jag länge misstänkt sade Robert! De vill att folk skall förnedras, och att de skall må dåligt! De är primitiva, riktiga stenåldersmänniskor, knappt ens det! Du har ingen talan, ät upp honom slav befallde Per! Jag är din herre, ät upp honom! Jag skiter i dig sade Kurt, jag äter aldrig upp någon som jag har skakat hand med! Nu är vi framme sade Robert, då går vi upp till mig. Hon heter inte Kurt Robert sade Per, den heter Britta. Ja men du får ta det lugnt när vi åker upp sade Robert, du kan skrämma slag på någon granne! Ja och när vi kommer upp, då får jag väl fler kakor undrade den. Jo men det får du sade Robert, det får du! Ja sedan får vi se, det var en brud Robban trodde skulle vilja ha dig, det tror inte jag sade Per. Ja men morsan kanske trodde Robert, hur gammal är du? Jag är femtiotvå sade monstret. Ja och morsan är 76, hon är jätteintelligent, vilken råtta som helst, skulle bli utnämnd till nobelpristagare, om hon var med i kalkylerna sade Robert, och så har hon ju alltid sagt så säkert och bestämt, att hon inte vill ha någon gubbe. Men du är ju halvgubbe, säg att du är trettiofem vet jag, det går hon säkert på, sedan kan ni köra i bingen tre timmar om dagen, då är hon ganska nöjd i alla fall. Sedan får vi åka med honom till Ericsson sade Robban, där jobbade jag, de behöver någon efter Christer Carlsson. Han slutade, för han skulle visst till Säter, vad har du för utbildning förresten? Jo jag är utbildad ambassadör sade Kurre. Ja men kalla henne inte Kurre sade Per, hon heter inte det, förresten är det en, det är en vad vi kallar tjej Robert lilla. Om vi nu skall ha ett namn på henne fortsatte Per, så föreslår jag att vi kallar henne Britta, för det är vad Mats kallar henne. Britta, blir det bra Kurre? Jag måste putsa brillorna, så ser jag dig ordentligt. Jasså, så du känner Mats du? Nu kommer hissen, skall vi kalla dig Britta? Det ser inte ut som någon Britta alls sade Robban sedan han putsat klart brillorna, gaddarna Per, gaddarna! Hon ser mer ut som något åt Astrid Kristensson hållet, men säger du det så, då får väl Britta duga. Det duger med Britta sade monstret, hon ser snäll ut, henne skulle jag vilja träffa, hon sjunger bra, hon ser god ut! Nu är vi uppe, jag måste låsa upp! Det grejar jag sade monstret, och det slet raskt ut dörren ur gångjärnen, och slängde iväg den. He, he, he sade Robert, det där var min dörr, tur att det är Svenska Bostäder, de byter allt gratis! Ja men jag vet inte, hur skall vi göra nu? Det vore gott med lite mat sade Per, tag och laga något vet jag! Ja mat sade Britta, och ni lovade mig mer kakor, jag är alltid hungrig! Jag har en förpackning jordgubbar, som jag frös i somras sade Robban, det är väl gott? Ja, jordgubbar gillar jag sade Britta, det är jättegott, jag kan äta hur många jordgubbar som helst, bara det är en rund blågrön förpackning! Kapitel 2, Eller, Mats sätter på Britta bakifrån. Nu kör vi på käk på gas spisen sade Robban, vi kör några fläskkotletter. Ja men jag är vegetarian sade Britta, jag sade ju det, våra grönsaker är så stora, det är därför jag ser ut så här! Ja men då har jag lite ärtor i kylen, vi får ta dem, och några picclestomater, en grönsallad kanske skulle smaka? Har du telefon undrade Britta, för jag skulle vilja prata med Mats, vi skall gifta oss snart, veckan efter Lucia! Gifta dig, med den ruggfikusen, är du klok du undrade Robert? Jo men det vill jag, för det är så skönt när han,,,,. Det där får du prata om en annan gång sade Per, ursäkta, jag måste ut på toa och spy, det är bara helt enkelt nödvändigt! Britta lyfter telefonen, 08-90540, Per, det var väl numret till Mats? Britta klipper med fasettögonen, när hon säger, hej, det är din blivande fru, kan du inte komma hem till Robert, på Tegeluddsvägen? Per körde mig dit, vi träffade honom utanför Big Burger vid Stureplan, det var vad Per tänkte att Robban skulle bli, en Big Burger alltså! Nu sitter jag här med en stor portion grönsaker framför mig, han lovade mig, att han skulle fixa mer kakor, han sade att hans morsa hade bakat dem, han kallade dem mandelformar, de är jättegoda! Sedan lovade han mig jordgubbar, men jag föredrar dem råa, det vet ju du! Jamen det kan jag inte sade Mats, eller va fan, jag kommer över i alla fall. Jag köper ut några flarror vin, vi måste bara fira, att vi tagit ut lysning, det gjorde vi ju i morse. Ja men då kommer han ju sade Britta, det här blir roligt! Jag hoppas han,,,, direkt! Håll klaffen sade Per, nämner du den handlingen en gång till,,, då… Håll klaffen sade Mats när han dök upp en kvart senare, sade Per det, men det kan jag göra, för jag jobbar på en hjärtavdelning på Karolinska! Robert skakar på huvudet, det går nog inte att du håller den klaffen just nu, för doktor Bernard bor i Sydafrika! Ja men vi opererar pumpar här också numera sade Mats, det vet du väl? Korka upp vinaren sade Per, det drar i tarmen! Ja men det är ju Vino Tanto sade Per, bryggt på äpplen från Tantolunden! Du yrar sade Robert, får jag se,,, ja djävlar, Vino Tanto, det kan inte bli många pavor per år. Per Johansson sade Per, inte Per År, Per Johansson. Du kan ju inte vara riktig sade Robert, men det här äppelvinet var ju inte så tokigt. Hörru Britta sade Mats ett tag senare, nu måste vi bara ses på toan om tre röda, det är fasen vad det drar i ändtarmen! Jaaa tjöt Britta, ja, ja, ja, ta mig bakifrån, ta mig bakifrån, stenhårt! Mats och Britta vinglade ut mot toan arm i arm. Det där kan väl aldrig vara bra för Mats trodde Per, det kan ju bara inte fungera,,, neuroser i all ära, men det där? Ja vad säger man sade Robert, inte är jag avundsjuk på honom för den Brittan, men den riktiga skulle nog sitta bra! Ja men där har du ingen chans trodde Per, hon är ju ihop med den där dåren, vad han nu heter, jag vet inte ens om hon varit i Sverige. Det är väl möjligt hon kan ha missat vår ankdamm sade Robban, jag vet inte, men nog skulle hon väl,, henne skulle du väl aldrig nobba? Jag har Ellen Fant fastslog Per, vi är sambos! Det går inte tjöt Mats bortifrån toa, jag får inte upp den, jag får inte upp den! Och det förundrar du dig över ropade Robban tillbaka, ni får väl gå ut på gården, du är ju exhibitionist! Ja tjoade Mats, i er berså!, där blir det finemang, kom Britta tjoade Mats, vi drar ned i Robbans berså, och sätter på! Du får använda kondom Mats sade Britta, vi Sirianer får inte bli med barn före giftermålet, som jag sade, vi från vår planet, är ett mycket kultiverat folk! Jag har några black jack med lakrits smak sade Mats, men tror du verkligen,, inte blir väl du med barn, det går väl inte? Det får vi se sade Britta, för säker i byxorna kan man aldrig bli! Mats och Britta rusade ned för trappen. Robban såg på Per, de skålade, och Robban sade, det där måste jag bara se förresten, det luktar succé långa vägar! Ja vi måste väl det sade Per, gå ned och se på, när Mats sätter på, sin blivande fru, en annan modell av Britta, än den som alla nog tror jag menar, men som det inte är. Per och Robert gick ut, och de gick samma väg som Mats och hans blivande fru försvunnit bara en liten stund tidigare. Akta dig, så att du inte förfryser något vitalt ropade Robban bort mot de förälskade två, det är tre minus! Dra en låt Perre sade Robban sedan, dra en låt! Jag har en favorit stönade Mats ur det nedfallna lövverket, den heter, "När jag får den att stå, då sätter jag på"! Ja då sjunger vi väl den, sade Per, plink, plonk. När jag får den att stå, då sätter jag på! Musik: Den som känner sig manad. Mats: Hej och hå, när jag får den att stå, då sätter jag på! Hej och hå lilla Britta, vacker som en vårmorgon vid en stilla sjö, du min lilla tjej, hej och hå lilla Britta, du får den att stå, trots att du är en tjej! Britta: Ja när jag var femton, då hade jag tandreglering, det trodde du väl inte, du min lilla vän? Men nu, i Robbans berså, vi sätter på, vi har sådant sjå, men har vi tur, så får vi det att gå! Mats: Ja neuroser i all ära, men nu får du suga på den här va, men akta dig så att du inte biter, den av, va, ja akta så att du inte biter av den, va! Britta: Ja när jag var femton, då blev jag lovlig, precis som det är här hos er. Några år tidigare, så fick de på mig reglera några tänder, men nog att det sig i magen på mig nu vänder, när jag tänker på, vad Per tvingat mig att äta dessa år tjugotvå! Mats, Ja hej och hå, när jag får den att stå, då sätter jag på. Hej och hå, lilla Britta, vacker som en daggfrisk vårmorgon vid en stilla sjö, ja hej och hå lilla Britta, du får den faktiskt att stå för mig, trots att du är en tjej! Vänd nu bara ändan i vädret, så sticker jag in min lilla grej, hej! Vad skall man säga om det där sade Robban till Per? Jag som brukar gilla porr, men det där kan jag inte säga att jag tänder på direkt fortsatte Robban, det kan väl aldrig vara naturligt? Ja men blir inte din man hemma på Sirius svartis Britta undrade Per? Nej då sade Britta, nej då, honom åt jag upp innan jag åkte på semester, och jag blev kvar i er djävla underutvecklade bantustat, bara för att jag blåst en konding på tefatet! Jag såg både kopp och fat sade Mats där han stod och juckade rakt in i Brittas stora saftiga bak som bäst. Britta hade både kopp och fat, det var ju det hon kom i. Ja men Mats, skall du verkligen gifta dig med henne undrade Robert, du är ju fikus för hånken, blir inte Lennart svartis? Lennart var en mycket god människa sade Britta, honom tyckte jag om! Jag gillar inte det här viskade Robert i Pers öra, det känns så förbannat osäkert på något underligt sätt, jag är rädd att hon äter annat än grönsaker egentligen. Hon säger ju alltid att alla är så goda, och hon ville ju ha jordgubbar, i en rund blågrön förpackning. Jag gillar inte stämningen, den är så oärlig på något sätt, vad skall vi göra? Jo men hon menar nog vad hon säger sade Per, jag skojade bara med dig, hon är lika snäll som en ko! Det är inte snällt att skoja om sådant sade Britta, jag skojade med er också, när jag sade att jag var vegetarian! Att jag inte äter upp er, det beror bara på att jag skulle bli sjuk av det, för vi är ju inte från samma planet. Men vi är precis som er människor, så nu skall vi bara komma över några hundratusen gubbar och tanter från vårt kära gamla Sirius, och göra om er till precis likadana som oss, och sedan efter det, då skall vi äta upp er! Vi är nämligen precis som er människor. Så fort ni kommer någonstans, till en annan plats, eller ett annat ställe, så skall ni ju direkt göra om alla till några som är precis som er, det vet ni väl? Väntar ni er att vi skall vara så värst annorlunda undrade Britta? Ni har ju också ätit upp varandra i er grå forntid, det säger i alla fall Per! Ja men nu får ni väl sluta med att stå där och jucka sade en konstapel, som kommit ur en radiobil av samma modell de hade på Grönan, och han stod bäst och överlade med sin polare. Det där är förargelseväckande, ni får följa med till stationen! Ursäkta mig sade Mats, men det behöver inte vi, för vi har specialtillstånd för att få stånd överallt, vare sig jag får stånd eller inte! Britta här är van att sätta på överallt när hon vill till, det får ni finna er i! Hör ni bara med Säpo, så får ni veta hur det ligger till. Invandrarverket har sagt, att nu när en som Britta äntligen har kommit till stan, då får vi finna oss i våra kulturella olikheter fortsatte Mats. Annars tror de, att det blir som alla tror att det skall bli, när de ser min blivande partners lilla pikanta garnityr! Hon är inte så farlig som det verkar slutade Mats samtidigt som han drog upp brallorna. Här tag lite blomstra din gamla fikus sade Robban, och räckte över en grön kork som var fylld till brädden. Mats skakar irriterat på skallen, och häller ut blomstran, i den snöfyllda rabatten. Jag skojade bara lite med Robban sade Per till poliserna. Jag och Britta tänkte bara att vi skulle köra ett practical joke med Robban. Det förstår ni väl, att de inte kan vara så himla våldsamma, om de lyckats ta sig så långt framåt tekniskt så att de kan ta sig ända hit sade Per. Det är faktiskt sant att jag bara äter grönsaker sade Britta. Jag har aldrig ätit något djur i hela mitt liv, var jag än har varit, i hela galaxen sade hon med mycket bestämd stämma! Sedan har ni väl själva inte något emot sex? Människor är så primitiva sade Britta, och strök Mats över håret. Mats och jag skall gifta oss, det bara är så, vi har en mycket utvecklad kultur! Vi är mycket mer noga med hur det är med trohet, och allt annat än livslånga äktenskap kan inte komma på fråga. En normal Sirian lever cirka 1000 av era år förstår ni. Jag har inte talat om det för Mats än, men en vecka efter giftermålet, så skall han få en tablett av mig, som gör att han också lever 1000 år. Sedan skall vi vara gifta 950 år cirka, och han kommer aldrig att kunna skilja sig! Ursäkta mig sade Mats, jag har en ovanligt viktig konferens, om frihet, i Tibet som jag bara måste ha glömt, jag drar dit direkt Britta! Hej då, vi ses senare, mycket senare! Var skulle han undrade polisen, inte kan väl ni två gifta er trodde en av poliserna. Inte för att jag vet säkert, men nog tror jag väl, att det måste finnas någon regel som reglerar sådant? De gick upp till Robban igen, sedan poliserna åkt. Var skulle min lilla gullesnopp någonstans undrade Britta ledset. Hur kan han vara så dum, att han bokade in en konferens i Tibet, bara fem dagar före vårt bröllop? De trodde oss sade Per, att de gick på en sådan rövarhistoria. Nu skall vi bara sticka en förskärare i dig Robban sade Per, så skall vi äta upp dig sedan. Alla protester och eventuella synpunkter du kan ha på det, det ger vi blanka fasen i. Du skall ligga på vårt julbord förstår du Robert sade Britta, för det är ingen riktig jul, utan en röd jordgubbe på bordet! Det får du se som en ära, för det är vad det är sade Per! Det är som Per säger sade Britta, sekunden innan hon körde en förskärare i Robert med en av sina sex händer. Det är en ära att ligga på ett Sirianskt julbord, sade Britta. Snipp snapp snut, så var din saga slut, sade Per när Robban segnat ned stendöd på golvet. Han ser faktiskt lika god ut, död som levande! Jag säger som dig Britta sade Per, jag bara helt enkelt älskar pinfärska röda jordgubbar! Ja om det bara inte vore för all sliskig saft, som rinner överallt förståss sade Britta, medan hon gnuggade händerna av förtjusning, alla sex händer på en gång! Ja han blev mycket mer lätthanterlig nu, sade Per, han konstrade så! Ja, och han ser ju så god ut sade Britta, och slickade sig om läpparna, med en smal, lång tunga som slutade i ett v. Det här skall verkligen bli smaskens! SLUT

Ur Riddarna av Blå bandet, Copyright 2003 Robert Naverstam 2001 - 2003. Ej publicerat. Vad skall jag säga om mitt liv? Det första jag kommer ihåg, det är att jag sitter på en gård, det är nog sommar, och det är hos min moder Margits fostersyster Agda. Jag leker i en sandlåda, det är nog sent 1950 eller tidigt 1960-tal. Familjen bredvid, i en annan liten torparkåk, de skall snart flytta till Bro, eller om det var Bålsta, som är två små samhällen i närheten. Agda och vi andra är alla yngre, jag minns en annan kvinna än den jag senare mötte på jular, eller somrar. Om det är en dröm jag inte kan glömma, eller om det är riktiga minnen, jag vet inte. Jag minns inga riktigt klara minnen av Kalle, hennes man från det tillfället. Mina andra minnen av Agda, och min moder? Jag minns att vi var ute, det var nog i en bil, när det kan ha varit, jag vet inte. Jag minns att jag såg huset, det de då bodde i. Vi kom någonstans ifrån, det var nog min moder, jag och någon gubbe, och jag tänkte, jag känner igen mig, vilket jag utropade till min moder, och han som körde. Jag minns i detta minne en helt annan Agda, som en kvinna, mycket friskare än min moder, Agda, en egentligen också kanske härjad, ensam kvinna, som aldrig fick några egna barn. Jag minns jular i ett hus de köpte senare, och jag minns jular i det tidigare huset. Jag minns hur kallt det var, när man skulle ut och kissa på utedasset, jag har dimmiga minnesfragment, jag minns saft och kakor, jag minns kalkoner, och hönor i hönshuset, jag minns presenter, och jag minns värme, men även minnen från en tid som inte längre finns, människor som hon, och även Kalle och till och med min moder är på utdöende, de finns snart inte mer. Det här är ett fritt skapande, utifrån outsagda saker, såväl som ifrån saker som hänt. Men det skall ni veta, att jag minns inte att det var så här som det står här under. Men vissa saker har hänt, andra har inte hänt så vitt jag vet. Vad jag vet från den första historiens tid, det var däremot en sak. När jag var barn i Grimsta, vi bodde i en fyra där. Jag skulle till skol läkaren vid något tillfälle på högstadiet, och jag hade stora bölder på fingrarna, vad bölderna var, jag vet inte, men jag minns att jag trodde att jag tuggat fram dem, av nervositet, och av utanförskap. Jag minns att det blev liv om detta, och att jag senare fick komma till Psykologen Göran Sjödin, och att jag inte längre behövde komma till min gamla PBU-psykolog Anders Hempel. Vad Anders Hempel hade att säga om bölderna? Vad han hade att säga om allt annat? Jag minns att han inte kunde göra så mycket, jag fick mest sitta av tiden där, men jag minns vid ett tillfälle, nästan helt säkert, att något som inte borde figurerat, figurerade i något samanhang, och jag var nog bara en pojke, eller någonstans i tonåren. Jag minns även den grabb eller man, som senare blev en, som jag uppfattade det, en god vän. Han hette Bo, och han bodde en bit ifrån mig. Jag minns honom både som en röst i telefonen, som jag ibland fattade som vuxen, och ibland som en grabb i min egen ålder. Vad finns att säga om detta, jag vet inte, fråga mina vänner. Vad jag däremot helt säkert vet, det var, att denne Bosse, senare tillsammans med en annan ung man, vi var då nog runt de tjugo, de lurade mig till sex, vilket jag som jag klart minns det, jag ville inte ha det egentligen, det borde de nog ha fattat, men de tog väl chansen. Jag låg då inlagd på en Psykiatrisk klinik för en Psykos. Jag minns att jag hade vanföreställningar, sexuella vanföreställningar, och ett rörigt, ångestfullt förhållande till mig själv och omvärlden. Dessa vanföreställningar släppte senare, jag gick några gånger hos en psykolog nere efter linjen ner ifrån Alvik, Nockebybanan. Varför jag valde honom vet jag inte, men han verkade inte veta, hur han skulle ta hand om mig. Jag minns att jag fick betala 100 kronor per besök, då var det nog runt 1978, och jag vet inte om jag fick betala riktig taxa, eller om han var vänlig mot mig. Bosse utbildade sig senare till advokat i Uppsala, där hans moster bodde, han sade att han skulle försöka bli domare, och jag minns att både han och Mats drabbades av hepatit i början av 1980-talet, vilket han kallade HIV, och han sade att det var samma sak som gulsot, men jag fick, så vitt jag förstod, eller har förstått senare, aldrig denna sjukdom. Detta var emellertid lite före AIDS-epidemins tid, så vad han kan ha menat, inte vet jag, eller om han fått konstiga idéer av någon art. Jag minns hur jag senare, i försök att vara vuxen, hakade upp stora delar av min vuxenhet, på Mats och på något jag egentligen inte ville ha, eller något jag inte ville veta av, idiotiska försök till att vara något jag inte var, homosexuell, i hjälplösa försök att få kärlek, och att vara vuxen. Mats och jag gick tidigare under en tre-fyra år på en gruppterapi, tillsammans med andra ungdomar från grannskapet, hos en Göran Sjödin, och en annan terapeut, som visst jobbade kvar många år senare också, hon hette Lilian i förnamn, och Rudqvist, eller något liknande i efternamn. Hon ringde visst vid ett tillfälle, och talade om att Göran Sjödin, som jag fattade det, hade avlidit, han var ju redan vid början av terapin, en äldre man, så jag blev nog lite ledsen, men jag uppfattade det som fullt naturligt, det brukar ju äldre människor göra, dö alltså. Jag minns även, att någon personal på S:t Göran, efter gruppens slut, någon tid innan Göran dog, eller hur det var, hade sagt åt mig att ringa upp Göran Sjödin, om det var något jag gjorde i någon psykos eller hur det kan ha varit, det vet jag inte. Jag minns att jag var arg på honom, jag minns att jag lastade honom för mitt då så trasliga liv, jag hade vanföreställningar, vilket jag inte förstod, det var naturligtvis inte hans fel, jag lastade honom för det, och för allt annat. Jag minns att jag skrek något, vad det var, hur det var, jag minns inte. Någon kvinna kom i luren och skrek något om, -Vad har du gjort, -Vad har du gjort? Jag minns inte ett större samanhang, än att jag då satt på en avdelning på en Psykiatrisk klinik i Stockholm, att jag blev rasande, att jag bara ringt upp honom en enda gång, och att jag skrek åt honom över telefonen. Att människan, denne Göran Sjödin, skulle ha dött av en hjärtattack, för att jag skrek åt honom, vad vet jag, jag har aldrig kunnat bringa klarhet, i vad det var som hände då. Men vi träffades inte fysiskt, i alla fall, den gången, så vitt jag minns. Martin här, han var min moders man under en tretton år eller vad det kan ha varit, och de andra, Henry och Anders Ture Persson, är män som Martin kände från någonstans, arbeten och andra ställen, och de övriga är min moder, jag Robert, och diverse vänner. Här förekommer både minnen, och känslor människor nog knappast vill kännas av, eller som varken jag eller någon annan någonsin skulle behövt känna. Det var inte heller så här, det här är som en rap version av mitt liv under några perioder, spelat i svaj, både med känslor som inte fanns, och andra, som var skapade ur vår ensamhet, min moders och min, under tidiga år av vårt liv tillsammans. De eventuella sjukdomar som förekommer i den första historien, och alla barn i den sista, är obefintliga, utom Sörens, mitt, och Hasses barn, så vitt jag vet, de är alltså oro och tankar, hos de personer som är här under, de är inte omtalade med sina riktiga namn. Dessa sjukdomar är troligen minnen från en tidigare tid, och att min moder skulle haft detta alla dessa år, det verkar nog egentligen lite otroligt. Men låt oss nu börja. Det var en solig Augustinatt, i början av December. Den ädle riddaren Martin red i sporrsträck på den efterblivna märren Margit, han red i sporrsträck! Han var Martin den store, Riddaren av Blå Bandet, med sin hustrus piskrapp efter sin nakna rygg, som röda ormar i solen, red han i sporrsträck, ja han red sannerligen i sporrsträck. Märren Margit Theresias man sken som en gråbrun varblemma i den tidiga morgonen, och dessa hans lagvigda hustrus mamelucker, som han farit ända till det fjärran österländska Tensta, för att med risk för sitt liv, och sitt förstånd, med våld hämta ifrån den Norrländske rövarhövdingen Anders Ture Persson, dessa slets av en hård sydlig vind längst hans nästan helt kala hjässa, ja han red i sporrsträck, han red sannerligen i sporrsträck. Han var, den ädle, Martin av Blå Bandet, han var oövervinnelig, han var lejonet från Piteå, han var av konungars ätt, han var sannerligen något extra, billigt. Hans mage vilade stadigt, mot hästens näsborrar där han red, så att den nästan inte kunde andas, det var en gammal vallack, den slöaste på K1, det var den enda de inte gjort smörgåsmat av, på grund av de stora nedskärningarna de haft inom försvaret. Han kallades av det folk, som älskade honom så, Martin liten trind och elak, han var den ädlaste av konungar, av intelligensbefriades ätt. Mameluckerna hade han tappat bort i fyllan och villan, en tisdagsmorgon, när Persson av misstag bytte kalsonger för första gången i sitt femtiofemåriga liv, och bara av en händelse, råkade Persson, denne noble medlem av Tensta bk’s Ö-lag, taga på sig dessa, Martins dominanta hustrus underkläder. Dessa var av det finaste läder, och svinet de var tillverkade från var från en av hennes söners vänner, en av dem denne tyckt bäst om, naturligtvis. Bo som han hette, han hade sannerligen varit en särdeles rekorderlig typ, men nu var han slaktad, och hängde nu ordentligt upphängd på dass, så som det passade sig, som den, kanske något lilla och trinda, men ändå, kanske ändå, helt perfekta varelse han hade varit, ända sedan han satt på sin PBU-terapeut för första gången, perfekt dumhet, om man så får säga. Hon hade alltid hatat sin son, som förresten hette Robert som pesten, och Bo hade, det tyckte både Mor och Far, Bo hade förgyllt hennes son Roberts liv något rent fördjävligt ända sedan de båda först hade träffats. Därför hade de känt sig nödsakade, att ha honom till denna den sista av detta det andra årtusendets jular. Sonen satt nu till bords, spritt språngande naken, femton år gammal, sin dominanta moder, hade han precis satt på, med hot, våld och slag. Nu satt han till bords, med avföringen rinnande nedför benen, och sin penis högt och stadigt svajande och svingande, högt upp i vädret. Det stod en nyöppnad flaska T-blå mitt på bordet, och modern gick med frenetiskt iver lös på de helt tomma faten. Ta lite T-blå din lilla råtta, sade modern, ta lite T-blå din djävla kackerlacka, och lite ruttet skådebröd, här är det alltid fullt på faten! Jag skall skura taket idag sade modern, jag skurar alltid taket, aldrig golven! Mats damsuger bara väggarna, aldrig någon annan stans sade Bosse, hans penis är mindre än min! Ja men mindre än Monty P kan den väl aldrig vara undrade modern, det är väl omöjligt? Jag vet inte sade Robert, jag har inte gått till terrariet för att mäta! Monty P är fem meter sade en av katterna, han åt upp tre ungar i sandlådan i går! Du får en tom burk Whiskas i kväll Dolly sade Margit, en helt tom burk! Roar sade Dolly, och lät som en hel lejonhona på tre meter, roar, det lät gott! Det är samma burk som Margit köpte till Robert för tre år sedan sade Henry, som precis kom in full som en alika, och spydde i en av faten. Varför köper ni inte riktig mat till Robert för, han kan väl inte leva på kattmat? Ja men det var ju för tre jular sedan, sade Margit, det var väl bra? Han får mat i skolan sade Martin av Blå Bandet, han får väl mat i skolan? Här kom det ju krubb sade Robert, smaskens, smaskens, det här blir toppen, riktig mat! Vad har du druckit Henry, har du ätit någon riktig mat? T-röd kostade jag på mig, och så var det ju söndag, så då blev det lite nattvardsvin! Bosse är pederaster sade Robert, han är snäll mot mig! Det är bra att du har Bosse, har han kommit igenom alla ungarnas annaler på gården hans än? Nej både Bosse och Lasse verkar ju så glada av sig själva, jag vet inte hur mycket de fattar sade Robert! Det puckot betalar bara 50 kronor i veckan för dig sade Margit, trotts allt han får? Är han så djävla snål undrade Mats, jag får ju betala 50 kronor per gång? Heter alla ungar här Bo undrade Henry medan han tömde T-blå’n som stod mitt på bordet, heter alla ungar här Bo? Nej Lars heter Lasse, tror jag sade Robert, och Yvonne och Susanne heter vad de heter, får jag sätta på dig sedan mamma? Nej, det är inte naturligt sade Henry, ge fan i det, skaffa dig en moppe, sno en vet jag, du är ju femton nu! Sno en sade Robert, det enda sno jag vet är det snor jag äter på lunchen, nu när vi inte får skollunch längre. Får ni inte det sade Margit Theresia, men det är ju 1972 nu, och de får ju lunch ännu i slutet på 1990-talet när det här skrivs! Apropå mat, vad skulle vi göra utan att lilla Henry går och ulkar en sådan smaklig lunch åt oss, det här är sannerligen kunglig föda sade Robert! Vad säger ni undrade Henry, jag åt en tomat förra veckan, den snodde jag i skolträdgården. Men sedan kom jag inte ut, jag blev så mätt att jag inte orkade klättra tillbaka! Det är ju så, förstår ni, ni snälla, mysiga, hänsynsfulla människor, att äter man en tomat, då är man mätt! Ja tomater får man äta om man vill sade Martin, skall vi slakta Henry till jul också? Nej det skall vi inte sade Robert, vi skall slakta Bo till den här julen, omkring den 5 maj, tre dagar före julafton. Jasså julafton är den 5 maj i år också undrade Bo, vad menar ni med det, den 5 maj? Då kan det väl inte bli någon Kall Anka, då svettas ju nästan ankan! Ni är helt väcka sade Dolly, ni är helt väcka, var tar livet slut, kan man inte få sig en jamare? Jo du, det skall du få, jag skall dra av dig fan e mej Dolly sade Martin av Blå bandet, du är en gullig katt, du är en så himla gullig kisse! Du får en jamare av mig sade Henry, ta lite T-blå vet jag! Jabadabadoo tjöt Dolly, jag får mig en jamare, jabadabadoo, jag får mig fan e mig en jamare! Bosse är en sån satans råtta, en luden dårråtta, han är inte riktigt klok i skallen! Då sätter jag på honom också sade Martin, en katt och en mus, finns det något bättre? En jamare och en mus, är det vad du menar undrade Henry? Håll käften alkisdjävel, ät dina spyor och tig skrek Margit, tugg och svälj! Du är fan e mej det elakaste fall av syffe jag någonsin stött på stönade Robert, du är ett riktigt praktexemplar, men du är ju min mamma, så jag sätter på dig, ordentligt och rejält, det lovar jag, bara jag får en liten T-blå! Sång: En liten T-Blå! Robert: En liten T-Blå lilla mamma, sedan sliter jag av din B-H, lilla mamma! En liten T-Blå, sedan man toppen må, lilla mamma, du min mor! Martin P är en pyton, men vad är han, mot min gröna mamba, som jag köper nere på Favör, lilla mamma, du min mor! En liten T-Blå lilla mamma, sedan sliter jag av din B-H, lilla mamma! En liten T-Blå, sedan man toppen må, lilla mamma, du min mor! Martin P är en pyton, men vad är han, mot en gröna mamba, som jag köper nere på Favör, lilla mamma, du min mor! Mamma: Jag blir nog inte med barn, lilla Robert, jag blir nog knappast med barn lilla Robert! Men min Syffe, den är nog av tredje graden så svår, så sätt du på dig din gröna mamba lilla Robert, annars man nog får ta spaden, och gräva ned dig, lilla Robert, och det vore ju tråkigt, för då fick man ju inte sätta på dig, lilla Robert, du min son! Robert: Du skriker ju så gudomligt, du min gulliga lilla mamma, NU SCHKALL DU SÄTTA PÅ MIG, FÖR SATANS DJÄVLAR, DIN DJÄVLA IDIOT, som den största och finaste Tyska General i hela världen, lilla mamma, du min mor! Du tjuter ditt gudomliga, du min gulliga lilla moder: NU SCHKALL DU DJÄVLAR I MEJ SÄTTA PÅ MIG, för SATANS BÖVLAR, DIN SATANS DJÄVLA FÖRBENNADE UNGDJÄVUL. Sedan viftar du så gulligt med kniven lilla mamma, och då kan man ju inte annat än att inte stå emot dig, lilla mamma, du är gulligast i världen, ja då är du bara min lilla gulliga gulli-gulligaste lilla mamma, den gulli-gulligaste lilla mamman i hela världen, lilla mamma, du min mor! Mamma: Jag blir nog inte med barn, lilla Robert, jag blir nog knappast på smällen lilla Robert! Men sätt du på dig din lilla kodis du lilla Robert, annars kanske min Syffe smittar dig så svårt, så svårt, lilla Robert, att du dör, lilla Robert, du min son! Robert: En liten T-Blå lilla mamma, sedan sliter jag av din B-H, lilla mamma! En liten T-Blå, sedan man toppen må, lilla mamma, du min mor! Monty P är en pyton, men vad är han, mot den gröna mamba, som jag köper nere på Favör, lilla mamma, du min mor! Ja vad kan man inte säga om er, ni har sådant nära familjemys jämt sade Per, som kom in med en solutionstrasa och en brasspipa, en i varje hand, och fem finniga tonåringar efter sig. Vi sätter oss i ditt rum Robban, morsan har kört ut mig, jag får inte röka brass hemma! Det får du inte här heller sade Robert, men den där Klas, han är väl ball han? Ja du Robert sade Henry, du blir nog en duktig narkoman du också, bara du drar in solutionen, brassar och blir hög, det är livet att dö ung! Ja men du är ju snart fyrtiofem Henry sade Robert, du är ju en riktig karl, du super som en dåre, och du hittar knappt ens till och från systemet i Sumpan ens! Ja men det är livet att sitta och lyssna på Sweet sade Robban till Perre, Ballroom Blitz ett par öl, en Whiskey, och en natt med gänget, fasen, att man måste jobba också! Ja men vad fasen, bara du ger pengarna till mig sade Perre, du är smart, du arbetar hela veckorna, sedan ger du alla stålar till mig, jag som är så smart! Ja jag minns, du och jag var små, du var unge, och du, eller vem fasen det var, du spöade mig, någon hette Christer Pettersson, vem det var, det vete fasen! Blodet och tänderna stod som spön i backen, du visste precis var du skulle slå, jag var väl en nio-tio, och du var ju så djävla stor! Ja men vad fasen sade Per, det var de som spöade mig också, vad skall jag säga? Ja sade Robert, jag tycker inte de bilderna på dig, som du visat från när du var åtta-nio, såg ut som dig som jag mindes dig, när du var som jag mindes dig, när du var en åtta-nio! Äh vad fasen sade Mats, sätt på någon skiva, vi drar järnet! Fasen, vi har fest hos dig i helgen Mats sade Robert. Morsan din och farsan är väl ute på landet? Vi drar järnet, satan, ett par backar Mellis, några flarror, din brorsa köper väl ut ett par, det gör han väl? Vi drar ihop hela gänget, sedan drar vi järnet, satan! Vad skall jag säga, det är lite virrigt, vad heter du? Jag heter Robban, vad heter du? Jag vet inte vad jag heter, det är lite virrigt, var är du någonstans Robban? Det vete fasen, det här blir nog skit av allt! Du virrar till allt så, du har ju två brorsor, vi bor i Grimsta, en bit ifrån Vällingby, i Stockholm? Har du en cigg Perre? Ja men vad fasen, du jobbar ju, du får väl stålar? Ja men jag har ju köpt stereo, för fasen! Det här är livet, var tar livet slut, aldrig! Bosse, var är han undrade Perre? Han är så djävla konstig nuförtiden sade Robban! Ja men han är ju schyst på sitt sätt, han hänger väl uppe med Pepsi och hans syrror. Fasen, var börjar vi, du slår, jag fick fyra! Chans, eller var det Monopol, eller Triumf, fasen vad dimmigt det var, var kommer all rök ifrån? Varför kommer aldrig polisen, vi har kört 100 db varje fredag i flera veckor undrade Perre? Det vete fasen sade Benke, de måste glömt adressen! Ja men du känner väl polisen Bosse? Han är inte här sade Mats! Var är han då undrade Robban. Han sover nog hos mor sin, de har visst flyttat! Ja men det här vore ju bra, bara vi, satan, jag fick en fyra sade Robban, du får 5000 för gamla fordringar, vad i helvete menar de med det undrade Robban, men det sade han aldrig. Alla år de spelade detta spel, varje gång han stod på denna ruta, då undrade han ständigt samma sak. Skulle han få 5000 för gamla Ford-bil-ringar, eller för gamla fordringar, alltså sådana fordringar man kan ha på andra varelser för skulder de har till dig? Än idag på detta det magiska 2000-talet saknar han denna den magiska Svenska Akademiens ordlista som skall kunna lösa denna kniviga fråga! Men för att återgå till konversationen! Har du en toalett undrade Mats? Ja men gå tyst, morsan och Martin sover! Det gör de nog knappast sade Perre! Jag går tyst i alla fall sade Mats. Jag sätter på lite kaffe, jag har köpt egen bryggare, man är väl smart, sedan satsade man lite stålar på en ball stereo, kolla lamporna! Trycker man här, så lyser det där, fasen, det här var komplicerat! En sådan här kommer de aldrig kunna bygga mer, Philips, med alla satans lampor, den är den enda i sitt slag, ballast i världen! Vad de andra tyckte, som alla hade bättre stereos än Robert, och säkert frapperades av dennes psykoinfantila anförande, det sade de inte, men man kan ju tänka sig! Jag glömmer aldrig sade Robert, när han var ensam med Mats, detta var säkert ett halvår, alltså decennier före PBU-tiden, och Robert kunde aldrig tänka sig, hur Mats var lagd psykiskt eller sexuellt. Robert sade, och det menade han också dessa år, någon bättre låt än Amazing Graze finns inte! När de krämade den på Axelssons, när vi var där, det var toppen, det var så satans häftigt, ett sådant ljud måste man ha någon gång, det var toppen! Ja men vad fasen, den kostade ju 3500 för fasen, det är ju mer än skjortan sade Mats sedan! Ja nu måste jag gå sade Mats, jag skall jobba på Tempo i morgon! Ja du, det är ju fem timmar till tio, klockan är fem! Ja sade Benke, jag gick hem förra lördag morgonen, solen var uppe, fåglarna kvittrade katterna jamade, det var tyst, inte en människa uppe, det var så himla underbart! Det är sådant man kommer ihåg, när man ser tillbaka på sitt liv! Visst för fasen sade någon, ser tillbaka, du är sexton för fasen! Ja men jag menar långt tillbaka, som till förra sommaren, när vi satt här och spelade Monopol! Herre gud sade Robban, ni är ju tokiga man kan ju tro att ni är lika gamla som morfar Jenko! Vem fasen är morfar Jenko undrade någon. Det vete fasen, något ur Robbans psykoinfaltila förflutna undrade Perre? Jag vet inte sade Mats, nu måste jag gå, klockan är fem på morgonen, jag skall jobba i morgon! Jag går också, så får vi sällskap sade Bengt! Fasen, skall ni redan gå, fan vad rökigt det är här! Vi måste vädra! Hur skall jag kunna sova här, men jag är tvungen, man har i alla fall nära hem! Ja du är lycklig du sade Mats. Det är jag inte sade Robban, jag skall jobba i morgon! Jag har börjat på en grupp på PBU! Ja den där Scientology kyrkan var den bra den? Den gjorde underverk med honom sade någon! Ja men vad fasen tänkte Robban, jag blev våldtagen uppe vid observatoriet av en bögdjävel, jag höll på att bli skjuten. Men det säger inte en sjutton årig grabb till sina nya kompisar, sådant är tabu, även om man höll på att bli skjuten. Eller gjorde jag det, vad skulle Mats ha tänkt? Vad skall han säga? Nu när man ser på ett ensammare liv, än ett de någonsin kunnat tänka sig, kanske i ett förvirrat psykiskt tillstånd? Robert kom själv ihåg en flicka, ett par kompisar, och en finnig Robert, omognare än sina vänner, en Robert med problem med brudar. Som om det skulle slutat. Kompisar, det har det passerat, olika gäng ifrån Vällingby. Olika kompisar. Allt sammanhållet av denna märkliga person Göran Sjödin, ändå på något underligt sätt, trotts allt var det outsagt. Vad kan man säga? Vad kan man säga? Livet tog nästan slut helt plötsligt. Skitiga skjortor, en del skivor från tiden. Roxy Music. Stiff. Donna Summer. David Bowie. Abba, dessa ständiga Abbor, överallt, men inte så stora i våra vänners liv som man kanske kunde tro, glöm inte att detta är Sverige, Abbas hemland, vi förstod nog aldrig, eller gjorde vi det? Var är du nu Göran? Vad kan man säga? Tre-fyra år senare skulle jag göra lumpen. Terapin tog slut i samma veva. Livet gick in i ett nytt skede. Helt plötsligt var man helt ensamen, bara de på luckan och jag, och en dåre från Rifa, numera Ericsson, som hette Pär, med ä, och inte med e som Perre, han kom in, och störde alla linjer några år tidigare, allt blev rörigt. Han menade nog inget illa, men allt, Göran sade något, om att Pär inte var bra. Pär var kommunist, han blev jätteviktig, han störde allt, allt blev rörigt av honom. Men vad skulle Göran göra? Jag var ung, jag ville bli älskad, och Pär verkade gilla mig, så jag hängde upp mycket på honom, och på hans flickvän, under ett par år. Men alla andra. Jag misstänker att deras liv också var påverkat av denna underlige man Göran, som nog är borta nu tyvärr. Jag tror inte att Pär var så tokig. Men någonstans gick det fel. Vems fel det var? Som vanligt, jag tror att det beror på morsan och Martin, Pär var bara , vad kan han ha varit, han var 28-30 då, jag var en sjutton-tjugo. Hade han inte varit så omogen. Hade inte Agneta, Pärs tjej, varit så förlåtande. Senare var det annat ljud i skällan. Då fattade han, att jag var sjuk, vad skulle han med mig? Han var inte längre kommunist. Han hade utarbetat en helt idiotisk företagspolitik, om det nu var han, riktlinjer för lite av varje. Han jobbade till nio tio varje kväll. Jag minns att han alltid satt kvar i hytten på Ericsson när jag gick hem, han var ambitiös. Men han hade grejat sitt liv, på något underligt sätt. Han hade nog kortare bit att gå, än mig. Det var nog så. Nu har han fått en hjärnblödning för många år sedan. Gemensamma kamrater säger att han mår bra nu igen. De säger att han är OK igen, men att han har lite konstiga minnen, han mindes inte allt och alla i början. Han var väl inte ens fyrtiofem när han fick sin hjärnblödning. Jag kände att jag inget kunde göra för honom, jag drog mig ur, smet feg med svansen mellan benen. Men Richard, eller Janne, eller Filsa som han också kallades, han var en tidig vän jag hade som barn. Men den intollerans, och ändå tolerans, hans hat mot toleransen, och hans totala storhetsvansinne, mytomani, och förvirrade snällhet, den gjorde, att jag började tvivla, på att jag skulle kunna ta mig an Pärs behov, som hjärnblödningspatient, om de ställdes på spetsen. Nu går vi in i en senare del av mitt liv. Några kompisar och många öl, krogliv och arbete, innan det slutade efter en som jag fattar det, halvdåres hårda anslag. Förtisar har inget töj! Tjenare Robban! Hej på dig Richard, hur är det undrade Robert. Jag ställer in biran i kylen, det blev tre folköl, jag orkar aldrig gå på systemet! Jo du den där bruden jag träffade för ett par månader sedan, var blev hon av? Och det frågar du mig undrade Robban, är du klok du? Igen undrade Robban, inte egentligen så värst förvånad. Ja du, saknar du inte Ingela? Det var ju flera år sedan sade Richard! Gode gud, stackars dig, det menar du inte sade Robert deltagande. Jo du, hon var i tredje månaden, och hon totalvägrade abort! Herregud, det kommer att kosta dig skjortan sade Robban deltagande, då han hade ett barn själv, som han träffade ibland. Varför blir det alltid så här för oss undrade Richard. Jag vet inte sade Robban, jag gick ju på terapi, när Elisabeth skulle bli med barn, jag kanske har haft dåligt inflytande på dina spermier? Ja men P-piller, borde inte det fungera undrade Richard? Prata inte med mig om P-piller sade Hasse. Så fort vi slutade med kondomer, så blev Lotta med barn, och hon åt P-piller då! Lyckos sade Richard, för mig funkar det inte längre ens med kondom, pesar, skum, vaginalkondom, och P-piller, dom blir med barn i alla fall! Stackars dig sade Robban, avhållsamhet funkar i alla fall ibland. Jag går knappt ens ut längre, de blir med barn i alla fall. Det är en firma som tar betalt av tjejer, så att de får gå på samma dass som Richard har gått på innan, då blir de med barn, sedan får jag betala underhållsbidrag sade Kurre! Prata inte med mig om underhållsbidrag sade Sören, jag har haft tre fyrlingsgraviditeter, och två trillingskullar, och den första Svenska kullen sexlingar, och alla överlever alltid, fy fasen, jag kastrerar mig snart, tror det åtminstonde! Jag är steriliserad sade Robban, och jag gjorde fjorton tjejer med barn bara förra vintern, om jag skall hålla mig till sanningen lika mycket som er! Är du verkligen steriliserad undrade Lotta, som jobbade inom sjukvården, det skall ju vara helt säkert, de binder ju knut på sädesledaren, då blir det aldrig något, om man inte är missbildad, har du dubbla sädesledare månne? Inte fasen vet jag. Vi kör alltid alla tester, och även om de jobbat på gatan när de blivit med barn, och hittills varit sterila, det har konstaterats, att det inte är jag som är fadern. Även hos vissa flickor som bara suttit i samma tunnelbanevagn som mig, har inte blivit med barn, hur skall detta sluta? Vi får bilda ett negationsfotbollslag om några år sade Lotta, ett rejält herrlag, eller några stycken! Visst sade Richard, vi tar två av Surras sexungarskullar, det är väl 11 i ett bowlinglag och en målvakt? Jag är så dålig på sådant där sade Robban, jag gick aldrig på gympan i skolan! Det blir mer gympa nu för dig din stackare sade Lotta deltagande. Jajamen högerarmen menar du väl sade Kurre, det är fördjävligt vad en öl kan väga! Varför blir du inte munk undrade Kurre? Munk, du är tokig, vad skall jag göra om karlarna blir med barn? Mats sade att han blev med barn, den satans fikusen, och då träffas vi i alla fall inte oftare än tre-fyra gånger om året, ibland blir det mer förståss, och skulle han röra mig, då skriker jag! Det tror jag inte sade Lotta, för dig duger nog vem som helst, han har väl ett hål han också? Dra åt helvete, jag är inte fikus, vi gick på en gruppterapi ihop! Bara för att jag är förstående, mot de små liven, det är inte samma sak, som att jag skulle köra in min, ,,, fan du vet vad jag menar, jag tycker om honom i alla fall! Var snäll mot Lotta sade Hasse, vi är gifta, fasen e mej! Jag älskar Lotta, och bara henne, jag vill bara ha en tjej! Det vill jag också sade Robban, jag hade Elisabeth, men hon drog. Sedan fattade jag att hon var hopplös, hon var jobbig, och jag mådde mycket bättre utan henne, det är så!

Ifrån Finkänsliga klubben, Sång, Ljugarvalsen, Copyright 2003 Robert Naverstam, opublicerat. Vi älskar dig så du gamla syffe, du så länge har förgyllt våra liv. Ja vi älskar dig så du gamla syffe, du så länge har förgyllt våra liv. Ifrån öst till väst, varje dag är en fest. Över böldpest, kolera och tyfus, du så enkelt segrar var dag, ja vi avgudar dig du gamla syffe, du gör mig var dag, så himla glad, ja utan dig vad vore var stor stad? Ja vi älskar dig så du gamla syffe, du så länge har förgyllt våra liv. Ja vi älskar dig så du gamla syffe, du så länge har förgyllt våra liv. Ifrån öst till väst, varje dag med dig, är som en stor härlig fest. Över böldpest, kolera och tyfus, du så enkelt segrar var dag, ja vi dyrkar dig så du gamla syffe, du gör mig var dag, så himla glad, utan dig vad vore Stockholms stad? Man blir så vacker av dig du gamla syffe, ja du härskar över land och stad. Man blir vacker av dig gamla syffe, ja du härskar över land och stad. En dag, då skall du ta över världen, då skall alla bli så vackra, som man blir av dig, ja vi älskar dig så du gamla hederliga syfilis, du gör mig var dag, så himla glad, utan dig vad vore var stor stad?

Ur "Kungen av Sibyllegatan" Sketch, Det brinner 4, Copyright 2003 Robert Naverstam, opublicerat. Brandman 1: Med gloria, vingar och friskluftsaggregat. Knuff, där åkte du! Brandman 2: Han också med gloria, vingar och aggregat. Telefonen ringer, det är nog ett larm, svarar du? Satan på andra sidan, totalt vettskrämd. Satan: Med treudd, två rejäla horn, bockfot, och en andedräkt av eld. Det brinner, det brinner, det brinner så inåt helvete! Kan ni för guds skull inte komma och släcka? Brandman 1: Det är den där dåren igen, han kan väl dra ända åt,,,? Brandman 1: Nej du, vi kommer inte, driver du med oss? Vi tar betalt vid falsklarm, 15000 spänn! Han håller upp luren. Brandman 3: Knuff, där åkte du! Satan på andra sidan. Satan: Det här är för fan inte ett falsklarm, här brinner det djävlar i mig! Brandman 4: Varför vinner aldrig jag? Satan: Vinner inte han? Det är väl jag som aldrig vinner, usch, usch, aj, aj, det bränns, det gör ont,,, gaaahhh. Sketch. Ali Babsan, och de 40 rövarna, Robert Naverstam, opublicerat. Ali Babsan låg stadigt förankrad på schäslongen, med benen i vädret. Med snoppen halvdåligt dold under en bit kaninpäls, där den stack ut, under den trånga, tighta klänningen. Med en blond dåligt passande peruk, och ett par vattenmelonhalvor, lagda under ett par D-kupor, var han sannerligen, en syn för gudarna. Han smekte sig sakta, och ropade med beslöjad röst; - Var är ni, var är ni, ni mina underbara små 40 rövar? Var är ni, ni mina 40 små underbara rövar? Här är jag ropade en, Mats, färdig att sätta min sats! Här är jag ropade nästa, Sigh-Sten, pigg på att vädra gren. Jag heter Dag, din vilja är min lag. Här är jag, Pär, jag skall bara hitta mina Viagra, i min necessär! Kom in, kom in, tag gärna bakvägen ropade Ali Babsan, där han låg och slet i en gammal tygkanin. Djävla gnagare stönade Ali Babsan, och slet irriterad i kaninen, och han kastade den med en smäll i väggen. Var är ni ropade han igen, var är ni, ni mina små underbara 40 nutterövar? Kom in Mats L, Jan R, Dag, Sigh-Sten, Per, Horn-Pär, korpral Gevär, vpl C P U, Bo K, Bo G, Christer, Jan, Mats B, Göran, Bo-Bo, Sten I Dojan, Sten Ö, Sten Holme, Sten Bumling, Martin, Tore, Henry, Mats-Göran, Anders H, Peter, Holger, Sven, Sune, Rune, Bert, Robert J, Annika från utanför Sundsvall, Sören, Kurt, Jan L, Richard, Jan C, Anders C, Torsten, Axel, Sten-Erik, var är ni? Kom och sätt på! Robert såg irriterad bort från datorn. Kan ni inte vara någon annanstans? Det här är min lägenhet, jag är hetero, dra för fanken! Dra åt helvete! Och tag Horn-Pär med er ropade Robert. Tag ni för faan Horn-Pär med er, han luktar svavel och,,,, glöm det! Var är ni, ni mina underbara små 40 små nutterövar? Var är ni, Horn-Pär, Dag, Per, Peter, Sören, Kurt, Jan L, Richard, Robert J, Sven, Tore, Torsten, Henry, Mats B, Anders H, Bo G, Bo K, Christer, Göran, Bo-Bo, Mats L, Jan R, Bert, Sven, Rune, Sune, Holger, Robert, Korpral Gevär, vpl CPU, Sten I Dojan, Sten Ö, Sten Holme, Sten Bumling, Martin, Torsten, Sten-Erik, Jan C, Axel, Annika från utanför Sundsvall, Mats-Göran, var är ni? Kom och spill stönade Ali Babsan glatt, kom och spill, kom och spill, jag kan inte ligga still! Äh drag ända åt helvete ropade Robban, som bodde där, inifrån lägenheten. Det är min lägenhet, fan-e-mej! Dra åt helvete, gode gud, var är min avlösning? Jamen det här är väl Teresienstadts duschklubb ropade Ali Babsan glatt, bada bastu och duscha? Dra åt helvete i alla fall, det är inte ett djävla dugg synd om dig! Du bor i ett demokratiskt land, det är över 50 år sedan kriget slutade! Du kan dra åt helvete! Tag med dig din djävla gula triangel och dra åt helvete! Jag kan inte ha er här! Kom gärna in bakvägen stönade Ali Babsan. Tag mig stenhårt! Tag mig stenhårt med din stake Lake! Det är ingen djävla Lake här skränade Robert! Dra åt helvete! Dra åt helvete! Kan du inte alla namnen på ditt eget djävla harem? Ja men det rimmar på stake tjoade Ali Babsan! Det rimmar så fint på stake, Lake - stake, Lake - stake, Lake - stake! Kom och ta mig tjoade Ali Babsan igen. Kom och ta mig stenhårt! Rakt djupt i rövamentet, fan e mig! Dra åt helvete skränade Robert. Dra åt helvete! Det ringde på dörren. Det är från Katarinahusets psyk Robert lilla, hur har du det? Vi kommer med dina kvällstabletter! Du skulle ha lite Sepofan. Har du någon där Robert? Hur är det? Det är Roland och Sara! Vi kommer med tabletter! Ja, ja, jag kommer, jag har skadat benet. Hur har ni det i kväll, är det körigt? Robert öppnar dörren, och han tar emot en vit påse med någon text på. Du är ensam som vanligt undrade ett av ansiktena från utanför ytterdörren sett? Jo men visst, jag är ensam. När är inte jag det? Vi tyckte du verkade orolig sade en röst utanför dörren. Jo men det är jag, svarade Robert, men ni måste väl vidare till alla andra. Jag tar mina tabletter nu, sedan får ni gå. Det är ingen här. Ja hej då, det blir nog bra! Jo hej då, det blir nog bra bekräftar Robert, sedan stänger han dörren, och återgår till sin dator. Jo du Babsan, på Kolmården finns det ett zoo, där har de schimpanser,,, du har ju pratat länge om apor, i förhållande till din läggning. Jaaa tjoade Babsan, en sådan bra idé! En schimpans, det är precis det jag alltid velat ha! Med eller utan svans, undrade Ali Babsan sedan? Schimpanser har ingen svans förklarade Robert. Men han- schimpanser har något fram! Jaa sade Ali Babsan, det här kommer att gå såååå fint, du har så fina, idéer Robert, jag gillar verkligen din moral! Ja det är väl möjligt, och de gillar nog dina major melons sade Robert med en ändå lite falsk och kanske till och med elak ton på rösten. Var inte oförskämd skrek Babsan, det här är inga meloner, varken vatten eller honung. Det här är två riktiga bomber. Men dem måste vi nog desarmera i sådana fall, om ni vill att vi skall träffa Ola och de andra grabbarna förstår du Barbro sade Robert. Annars är det risk, för att de biter dig, i dina, ursäkta mig, jag måste nog säga så ändå,,, major melons, de gillar nämligen grönsaker, de små liven. NEJ skrek Ali Babsan, nej, nej, och åter nej, inte får de bita mig i mina pucklar! Du kan dra åt helvete din djävla heterodåre, om du vill att jag skall riskera mina major pucklar, åt några förbenade apor! Ja då så, då får du väl behålla ditt harem, av Svenska kolsvarta grabbar, som inte drar sig för nabbar, sade Robert förebrående! Ja då gör jag väl det sade Ali Babsan. Men mina pucklar, det är riktiga grejor det sade han, och han riste på överkroppen, så att de två melonerna riste och skakade betänkligt, och mitt i ett par gungningar, så rasade en av melonerna ned, och den rullade över golvet, i riktning mot köket, från sängen sett, där Babsan låg. Jo du Ali sade Robert, du håller verkligen ordning på dina meloner! Tag upp den du skrek Babsan, det är en order! Ja du din gamla äckliga strumpebandsfuhrer sade Robert, min vilja är min lag, jag ger blanka fan i din melon sade Robert, och suckade. Han återgick till datorn, där snurrade någon site. Det är som det är med det här sade Robert. Du får väl missa Ola, du verkar ju ändå inte förstå vad du går miste om, om du bara visste hur nöjd din gamla vän, min äldsta barndomskamrat var med Ola. De skulle till och med gifta sig. Men Ola ville inte ha Jonas. Du får väl nöja dig, med dina 40 rövar, eller vad säger du själv? Jonas var en expert, du vet väl det, du min mycket dåliga vän, sade Robert. Seså Barbro sade Robert, dra nu är du snäll. Du och dina djävla 40 rövar, får inte plats här i min lägenhet! Det är 41 rövar din djävla gamla kommunistdåre! Ja, ja sade Robert, 40 eller 41, det luktar ju ändå vitlök i hela lägenheten, det här går inte! Nej det gör väl inte det då, sade Ali Babsan. Kom nu, , Horn-Pär, Dag, Per, Peter, Sören, Kurt, Jan L, Richard, Robert J, Sven, Tore, Torsten, Henry, Mats B, Anders H, Bo G, Bo K, Christer, Göran, Bo-Bo, Mats L, Jan R, Bert, Sven, Rune, Sune, Holger, Robert, Korpral Gevär, vpl CPU, Sten I Dojan, Sten Ö, Sten Holme, Sten Bumling, Martin, Torsten, Sten-Erik, Jan C, Axel, Annika från utanför Sundsvall och Mats-Göran, kom nu så går vi! Vi lämnar dig här, åt din förbenade dator, din djävla pipa, och ditt ständiga viktlyftande, vi lämnar dig, åt ditt icke avundsvärda öde Robert. Kom nu grabbar, så drar vi! Du är inte värdig, ens en doft av min tygkanin, ditt djävla heteroäckel! Hej då Robert, och jag säger inte, på återseende! Ali Babsan reste på sig, irriterad upp från sängen, och när han kom upp på fötter, så lossnade den återstående melonen, och ett par pumpor, som låg halvskurna, under den trånga klänningen, dessa ramlade med ett skvättande läte, ned på golvet, bredvid sängen där Ali Babsan stod. Ja hej då Barbro, ha det så roligt på Säter! Tag med dig dina grönsaker när du går! Babsan såg irriterat på Robert, men med ett morrande lite väsande läte från mellan tänderna, så tog han upp både pumpahalvor, och meloner, från golvet. Han stoppade detta i en nätkasse, han ropade, kom nu gullungar, så går vi från den här, dåren. Han förstår inte mig, avslutade Babsan sitt anförande, och han stolpade ut, med 41 kolsvarta grabbar, efter sig, som uppenbarade sig ur ett andra rum! Puh, äntligen sade Robert, när han låst om sig, och alla kommit ut ur lägenheten. Puh, det var en pers som hette duga. Gode Gud, Madre Mia, salve, salve, ägghalve, låt mig slippa denna dåre, ett par hundra år framöver nu! Hoppas kan man ju göra i alla fall! SLUT.

Ur "Kungen av Södermalm 2", När solen går upp över Maria, Copyright 2003 Robert Naverstam, opublicerat. När solen går upp över Maria, jag inser att jag tame fan älskar dig min stad. När solen går upp över vårt Stockholm, då vet vi, att här har vi det bra. Ja varje morgon jag går upp, ofta till en radiotupp, ja när solen går upp över Maria, jag fattar att jag tame fan älskar dig, du min stad. För ingenting är bättre än mitt Stockholm, nej ingenting är bättre än min stad. Nej ingenting är bättre än Maria, åka bort, är du klok du, nej fattar ni inte det, så fattar ni ingenting. Nej ingenting är bättre än Maria, jag älskar dig tame fan du min del av en stad. Ja varje morgon när jag går upp, ofta till en radiotupp, när jag vaknat och sträckt mig ut, jag vet nog vad dan har på lut, ja då skall jag vara i Maria, ja jag älskar dig du min stad. Ja varje morgon när jag går upp, ofta till en radiotupp, när jag vaknat och sträckt ut min kropp, jag vet att här finns det hopp. För så länge som vi har Maria, då finns det hopp, ja jag vet att jag älskar dig tame fan, du min del av en stad. Nej ingenting är bättre än Maria, ja jag vet att jag älskar dig, du min del av en stad. När solen går upp över Maria, jag inser att jag tame fan älskar dig, du min stad. När solen går upp över Maria, jag vet det, att här har jag det bra.

Sånger och sketcher, Ur "Finkänsliga klubben", Copyright 2003 Robert Naverstam, Naturligtvis obupcilicerat, (ej i tryck). Sång, Minst i stan, Ur "Finkänsliga klubben" Ja den allra största snoppen i stada, det har en gammal alkis med väldig dålig pomada. Men den allra minsta snoppen i stan, det har nog ett nyfött gossebarn, trodde vi serru. Nej minst i stan är Billy Butt serru, ja Billy Butt serru, ja Billy Butt serru, men säger du så, då blir han putt serru, ja då blir han putt serru, ja då blir han så djävla lack och putt, serru. Ja den allra största snoppen i stada, det har en gammal alkis med väldig dålig pomada. Ja fattar'u de va, att den allra största snoppen i stada, det har en gammal alkis med väldigt dålig pomada, serru! Men minst i stan, det är Billy Butt, ja det är Billy Butt, ja det är Billy Butt. Men säger du det, då blir han putt, ja då blir han så djävla lack och putt, serru, ja då blir han så djävla lack och putt, serru. Vrickad Carlsson, Sketch, Ur "Finkänsliga klubben" Robert: Telefonen ringer. Naverstam. Richard: Ja hej, det är Richard. Robert: Ja hej Vrickad! Richard: Jag heter Richard. Robert: Jo det var ju trevligt att du ringde Vrickad! Richard: Dra åt helvete, jag heter Richard! Robert: Jo men det är ju ett begrepp, att man kan vara helt Richard i skallen. R