Social kompetens

Jag gick Hornsgatan ner, mot Zinkensdamm. Det var en morgon någon dag i veckan, en vinterdag nära jul.  Jag var på väg för att ta en morgonfika, för att kaffe var dyrt. Det blev för mycket, om man bryggde hemma. Man blev orolig, och stressad, man rökte för mycket, och ditten och datten. Kopp på kopp, vidare i livets spel. Det var en upptäckt om människans sociala spel, som åtminstone jag funderade på, som gällde i vår del av vår galax. Det var en viktig egenskap, för en varelse som människan.                

Faktiskt var det någon smarting, som fattade vad människor i stort, hade gällande inte bara för människan specifikt, en av de viktigaste regler och egenskaper hos en samhällsbyggande varelse som oss, en livsviktig egenskap för samhällen, typ de på jorden, och på andra håll, som människor och andra varelser bildade, det var helt enkelt den sociala kompetensen!

Människor måste ha social kompetens, annars gick det inte. Människor måste kunna samarbeta. Människor måste kunna försvara sina intressen, allt som främjar samhällen och annat, sådant måste

en människa kunna.

 

Detta uppmärksammades på 1900 talet i olika sammanhang, en av de egenskaper som premierades var familj. Man måste kunna få sina barn att få egna, nya, livsdugliga barn. Den viktigaste första faktorn, specifikt för arter, typ däggdjuren, att bilda familj, att vara två däggdjur, som bildar par, för att sprida människans, däggdjurets och den enskilda gruppens egenskaper vidare.

Detta är helt enkelt social kompetens! Att få sina barn, att bli människor, att samarbeta i världen, att kunna kriga, eller att leva i fred, det är helt enkelt social kompetens, som styr hur människor beter sig mot andra i sin grupp.

Det viktigaste som gällde att förstärka och främja familjens betydelse, och att få den sociala varelsen människan att visa att den eller den egenskapen, hos en människa, var mer eller mindre viktig, det var den sociala kompetensen.

Om man tar familj A, en fru som har en man, en helt vanlig familj. Hon är ensam med sin son. Hon jobbar på dagarna. Det är svårt att orka, hon hinner inte med allt, men grabben måste hon ju tänka på.  Som säges i livets spel, så har hon ansvar för sin grabb. Som sades först, så fanns det inte någon föräldraledighet på den tiden. Som sades, så gick hon bara till jobbet när hon skulle, hon sades bara ha lämnat grabben ensam. Inte kunde väl det kunnat vara sant?

 

En sak som var helt klar, det var att familj premierades. Det var ju så, en sak som var klar, det var ju så, familj premierades!

 

Jag satt på kafe’et, med mitt kaffe mitt framför mig, tänkte att det hade varit mycket bra att ha en bra polare, med mig i den här delen av livet. Att kunna få till det i den här delen av livet, kunde vara livsviktigt.

 

En sak som var uppenbart, var att kunna försvara sina barn, få hem mat till sin familj, att höra till i gruppen, att vara modig och stark. Egenskaper som premierades, inte var det modersfixering och rädsla för gymnastik! Anpassningsbarhet var andra egenskaper som var viktiga. Man måste passa in. Man måste vara stark, man måste vara normal.

 

Man måste vara man, inte mer med det. Man måste passa in. Det var viktiga egenskaper, inte var det feghet som premierades. Inte var det svaghet. Inte var det att inte kunna försvara sin plats i gruppen. Man var tvungen att kunna vara allt som var bra, för att exempelvis kunna få en ny partner, om du och den förra gått skilda vägar. Man var tvungen att ha kompetens, i just den delen av livets spel, det var livsviktigt. Man måste ha social kompetens.

 

 

 

 

Men människan är anpassningsbar. Det var nog en sådan sak, som var viktig i alla delar av livet. Att kunna få starka barn, som blev starka medlemmar av gruppen, var vad som var viktigt. Att ha svaga barn, som inte passade in, att inte orka jobba, att inte kunna vara en stark man som försvarade deras familj, det var viktiga saker. Att kunna vara stark, att kunna kommunicera, med andra i gruppen, det var vad som var viktigt. Man måste också kunna få barn, som bråkade och vara med på lika villkor, i gruppen. Man var tvungen att kunna tala med andra i gruppen. Man var tvungen att vara så stark, att man kunde tillföra gruppen något, på lika villkor.

 

Man fick inte vara för rädd, för svag, eller för stark. Man måste kunna allt som krävdes, för att klara sig. Man fick inte vara för annorlunda, eller för vanlig. Allt sådant var fel. Man måste också kunna våga att sätta sitt liv på spel, att våga sitt liv, för gruppens säkerhet, eller för ett nödvändigt livsutrymme, om gruppens säkerhet krävde det.

 

Man måste också vara, och ha den styrkan, att man kunde få en partner, för att sprida sina gener vidare, till andra generationer av människor. För detta fordrades det ”social kompetens”. Det var helt kort det som fordrades för att försvara gruppen, och föra sina egna specifika egenskaper vidare till nya generationer. Detta är inte något som någon väljer specifikt, kan man nog säga? Hur är det då?

 

Jag kan säga, att tyvärr är det ofta något som är valt av dem själva. Det är inte tabu att ta avstånd från någon som är liten och rädd. Det är inte någon egenskap som någon är önskvärd att ha, som det säges att det är, i de tidigare samhällena, att det finns någon som tar avstånd från någon, av den eller den anledningen.

 

Det är en sak som människor, i alla tider har gjort, att de flesta tar avstånd från en fysiskt eller psykiskt svag. Förr i världen, så fanns det inte någon som tog parti för någon svag. Det är som det blev, den svaga, rädda, var en social börda. Den som inte kunde ta för sig, i strid, som människa eller annat, en svag var en social börda. Man vet inte vad som är bra eller dåligt, av sig själv. Den som är mest populär, eller den som kan göra det eller det, är den som lyckas bäst.

 

Det blir än idag, den som vågar att göra det eller det, den blir den som lyckas bäst. Det är den som är så modig att han kan gå på linan, över det stora djupet, som blir den som tas på allvar. Det är inte den som är så feg, att det är omöjligt för honom att fungera i sociala sammanhang, att det blir den som lyckas.

 

Den som är, så smidig att han kan få tag på en tjej, samtidigt som han kan ha ett jobb, är den som lyckas, naturligtvis. Han som är så säker, att han måste vara bäst, och är det också, är den som lyckas, naturligtvis.

 

Det är nog så, att han som kan föra sina gener vidare, det är väl naturligtvis, han som lyckas. Han som inte kan föra sina gener vidare, det är naturligtvis han som inte lyckas!

 

Detta har inte något som helst att göra med sådana moderna egenskaper, som att kunna tycka synd om svaga, och att få dem att råka bli dödsdömda och hamna i dödscell, just av en tillfällighet. Att kunna fungera i större sammanhang, är just sådana egenskaper, som premieras.

 

Hade han eller hon kunnat fungera i större sammanhang, så hade den eller den nog också kunnat lyckas där eller där, som människa eller vad han än är.

 

 

 

 

Detta är inte något som någon kan ta fel på. Jag är man nog att säga, jag var en social flopp, jag var en katastrof som kompis! Jag har blivit utnyttjad sexuellt av män, tyvärr måste jag nog säga! Jag var inte man nog att vara så stark att jag sade ifrån. Jag blev så svag, när jag var ung, att få en psykos, att jag inte lyckades knappt med någonting. Jag lyckades inte alls att komma någonstans, med vad jag ville eller gjorde.

 

Den som är så svag, som mig, i hårdare samhällen, var och är man nog en så svår belastning, att man får ta så mycket stryk, att man inte ens lyckas att komma ur grundskolan, utan att faktiskt knappt ens inte överleva!

 

Sedan måste man kunna ta sig igenom hela livet, alla kriser, alla sammanbrott, allt som är hemskt, utan att faktiskt ta så mycket stryk, att ens släkt faktiskt har tagit så mycket stryk, av dina dåliga vanor, och egenskaper, att hela samhällets funktion faktiskt blir lidande.

 

Man kan ju vara så feg, kan man ju tro, att det inte är många som inte bara helt naturligtvis, är helt

omöjligt för de flesta vanliga människor att ta avstånd från er, naturligtvis.

 

Du är en sådan flopp, att du naturligtvis, blir totalt omöjlig att ha att göra med i sociala sammanhang, att det nog blir helt omöjligt för er att kunna vara en fungerande del av ett samhälle!

 

Förr i världen, då var det så, att var du så svag, att det var omöjligt för er, att fungera i större sammanhang.

 

Sedan var det nog så, att det var dina dåliga egenskaper, som gjorde så att det blev helt naturligt för samhället att ta avstånd från er. Din släkt, och dina föräldrar var svaga, de hörde inte till samhället i stort.

 

De hade egenskaper, som gjorde att de inte hörde till. De betraktade sig själva som annorlunda loosers! De klarade inte trycket i stort. De hade inte den sociala kompetensen, som gjorde att de klarade alla saker, som andra så lätt grejade.

 

De hade dålig social kompetens, faktiskt är det så enkelt. Det kan kanske finnas andra saker, som var viktigare än just detta! Det kan väll finnas, faktiskt saker som kan vara bättre för samhället i stort, än att ha armbågar som är hårda och vassa, att det var nödvändigt för samhället att faktiskt ta avstånd från dessa, att säga, dessa dårar, vad är de bra för?

 

Kan det vara nödvändigt, att faktiskt ha just de egenskaper som gjorde just dessa mjukisar, så omöjliga, att samarbeta med i stort?

 

En sak som vi ventilerade i en grupp jag gick i när jag var i tonåren, en gruppterapi. Vi ventilerade hur folk fungerade sexuellt. Vi pratade om saker, som sexdrift, och annat, bland annat var det så, att en av medlemmarna i gruppen, var homosexuell, han hade upptäckt detta under den senare barndomen, och den tidiga ungdomen.

 

Detta var hans problem, som han sade, inte mer med det! Det var hans problem. Han brukade helt enkelt skrodera, och säga, undra, vad har du för problem? Vad har ni andra för problem? Vad kan man säga?

 

 

 

 

 

 

Senare i gruppen, så fick vi en känsla av sammanhörning, vi hörde ihop! Nu när jag någon gång pratar, eller faktiskt träffar någon ur gruppen, är detta en känsla som att åka till månen. Jag har inte många släktingar. De gamla gruppmedlemmarna blir för mig, viktigare än släkten. Detta har nog gjort att det blivit ett grundläggande fel i mina relationer till min släkt. Vi har inte träffats. Jag har gjort ett stort fel, i hela mitt liv. Jag har slarvat med mina vänner. Jag har också slarvat med min släkt. Den enda jag verkligen slarvat med, är mig själv, faktiskt!

 

Det får man inte göra. Det är en sak, som är grundläggande i social kompetens! Man måste nästan, faktiskt, fjäska, bjuda, förhärliga och nära, med mat och prylar. Man måste faktiskt nästan, som min styvfar ibland uttryckte sig, slicka folk i röven. Inte fysiskt, utan socialt. Ni som har problem med era relationer, ni vet nog vad som är svårt och smärtsamt för er, när det saknas resurser för att ni ska göra bra ifrån er, ni vet hur trevligt det ser ut, att de har, de som sitter vid bordet bredvid.

 

Varför i himlens frid, har inte ni det lika trevligt? Det kan man nog fråga sig! Varför har inte ni det lika trevligt? Det är nog det, som man verkligen kan fråga sig!

 

Kan man uttrycka sig så här! De kanske bara har haft en familjegrupp, som har haft det bättre med den så viktiga sociala kompetensen!

 

Deras gener, deras relationer och annat kanske har gjort att de har blivit vinnare! Deras grupp, kanske har lyckats att få till det med familj, vänner och annat! De kanske har det bättre, i deras grupp, med den så fruktansvärt missförstådda och föraktade sociala kompetensen.

 

Förstår min nu lite av vad jag försöker säga? Det är för enkelt för att vara sant! Det är tyvärr så, att det viktigaste som får människor att fungera ihop, det är den förbannade djävla, idiotiska sociala kompetensen! Det är den som gör att det snurrar för oss! Det är bara så! Hej, hopp!

 

Sedan är det nog också så, att det är detta som gör att just du kom dit eller dit. Det var just det, som gjorde att allt snurrade. Det var din familj, som gjorde skillnaden! Var ni starka, glada, lyckliga och välanpassade, då har ni fått rätt grad och kompetens. Ni kan troligen ta för er! Ni är troligen både glad, lycklig, äppelkindad och välanpassad!

 

Ni och era nära och kära, ni har troligen haft ett bra förhållande till den sociala kompetensen!

Ni bjuder ibland till, även när det inte förväntas av er. Ni har de första och viktigaste egenskaperna som förväntas av er, ni har grundläggande social kompetens!

 

 

 

 

 

 

 

 

Hej hopp, lingonsnopp!

 

2018 juli 22

 

Robert Naverstam