To get back to a real job. 

 

This system for rehabilitation for people like us, doesn't work. I say it

doesn't. I haven't been working for 30 years. Now I have a site, and I

hope to get paid for that. The worst part of the job I had was the

cooperation, and daily talk and otherwise, together, to and with

the others at the work I had.

 

I know this  isn't a very popular subject, to write about, in the middle

of the summer.

 

But I do not hesitate to write about it anyway. It is very important to write

about! It was a routine work at an industry, Just a usual tempowork at an

electronics industry in sweden It had to be done as fast as possible.

 

I had been working there for some years, then I ought to have been

trying to get some other work. But my selfesteem was to low, and all

of my life was turning around my work, that was a routine work.

What they ought to do, was that they in some humane way should

force the workers to apply for another work, after some time of

rehabilitation, or at least that they should try to go to another step

more close to a real job. They should have a system, of steps where

a person not were able to go to a rehabilitation for 4 - 5 years,

without getting any closer to a real job. 

 

What I mean is, that you should get closer to a real work, after some

years of reabilitation. If you wasn't able to communicate in a real way

to your collegues, that wasn't good. If you were able to communicate

and cooperate with the others, you should be sent to try a job 

without a choice.

 

Thank you for now

 

 

 

Jag vaknade i morse!

Robert Naverstam 2022

 

 

Vers 1

 

Jag vaknade i morse, jag var så djävla kär! Jag vaknade i morse, och jag var så djävla kär. Jag 

var mer kär än mycket, kanske till och med mer än väldigt mycket! Jag var så himla kär,

Du är lika stor som mig, blond och blåögd, men mest blåögd är nog jag, ja mest blåögd är nog

jag även om mina är gröna. Jag är så himla kär! JAG ÄR SÅ HIMLA KÄR, faktiskt!

 

Du är lika stor som mig, blond och blåögd, men mest blåögd är nog jag, ja mest blåögd är

nog jag! Du är mer underbar än underbar, jag är faktiskt kär, ja jag är så himla kär.

Du är så underbar, att jag vet inte vad, forever. Du är så underbar, att man kan tro

du har vingar på din rygg. Jag är så himla kär! JAG ÄR SÅ HIMLA KÄR! Faktiskt!

 

 

Vers 2

 

Jag vaknade i morse, jag var så kär! Jag vaknade i morse, och jag var så himla kär. Jag 

var mer kär än mycket, kanske till och med mer än väldigt mycket! Jag var så himla kär,

jag är så himla kär! JAG ÄR SÅ HIMLA KÄR! Faktiskt. Vad säger din man? Hjälp? Det

var nog jag, som sade så! Hjälp, jag är kär!

 

Du är lika stor som mig, blond och blåögd, men mest blåögd är nog jag, ja mest blåögd

är nog jag! Du är mer underbar än underbar, jag är faktiskt kär, ja jag är så himla kär.

Faktiskt. Du som från en annan planet, du är som från en annan planet. Vilken vet jag

knappt, men jag är den jag blivit. Du kommer från någonstans, där man har vingar på

sin rygg, men det går ju inte, eller?

 

 

Vers 3

 

Jag kan inte begära att man ska vara som dig, om man vill ha mig, eller kan man

det?  Man kan inte begära att änglar är som dig, för då halkande dom nog efter.

Du är lika stor som mig, blond och blåögd, men mest blåögd är nog jag. Ja mest

grönögd är nog jag!

 

Du är mer underbar än underbar, jag är faktiskt kär, ja jag är så himla kär.

 Man kan inte begära att änglar är som dig, för då halkande dom nog efter.

Du kommer som från någonstans, där man har vingar på sin rygg, men det

går ju inte, eller?

 

 

Någon sa att det nog va obesvarat!

"Citat:  Jane Hawes"

 

Mardrömmen.

Mardrömmen vore ju, att det är muslimer i

ryska uniformer, och att de inte stannar vid

Ukrainas gräns, när Ukraina är "fritt".

Ge dem mat så lugnar det ner sig. De

importerar nästan all mat i arabvärlden.

Missförstå mig rätt nu. Försök få dem att

producera mat på deras egna marker, i

deras egna länder. Låt dem producera

mer mat själva så lugnar det kanske

ner sig på sikt. En mage som är mätt

på sitt eget arbete, är en nöjd, lugn

världmedborgare.

 

Solstugan i Kristeneberg

 

Omgivningar runt i området

 

 

Själva huset där Restaurangen,

cafeet ligger

          Minigolfen vid Kristineberg.

   

Stockholm is not as big as other European citys! One of the finer places, of my personal taste, is the Solstugan. It is placed near to the Kristineberg subwaystation. If you come to Stockholm, and you want to visit an old favourite cafe of ours, that now is refurnished into a small restaurant, you has to go to the Solstugan! When you come to Kristineberg, go under the tracks, up the hill, up to a small red house.

You cannot miss it! I repeat, you cannot miss it!

 

 

Omgivningar runt solstugan

 

Omgivningar runt i området

 

   

About me!

 

Picture of me from 2020.

Some  short notes about me.

I am Robert Naverstam. I am born in Stockholm, Sweden, in 1957.

I was raised by a single mom, in Vällingby, Stockholm, Sweden,

at Vittangigatan 1 near to the old post office. I got a stepfather

at 8-10, which was  good for me. I like training and exercise.

I try to be positive. I liked reading as a kid. From time to time,

I read all that I came by.  This about that for the time beeing.

The host for my site is am I proud to say, the Swedish Västerås

company loopia.